28 November

Imorgon är det första advent och jag vill inte ha julen... Jag gillar inte julen av någon anledning. Hysteri.

Det har väll varit en helt okej dag, förutom att jag hatar att jag alltid sover så förskräckligt på helgerna. Men men. Är sömntimmarna snitt 4 per natt i veckorna så blir det väll så.
Vid 13 tiden drog jag mig upp ur sängen och skulle åka iväg till sollentuna och äntligen fixa ett id-kort. Men nej. Då har man en öppettid på nätet och en i verkligheten så dom stängde en halvtimme efter att jag var där... Sög som fan.

Men då slog det mig att Sfg hade öppet hus så jag drog dit och chillade med min lilla röding och dom gamla ettorna som fan är treor nu! Helt galet ju! Inte helt okej heller. Kollade på tvåorna som hade öppna repetitioner av de välkända monologerna av Bitte Havstad. Underbart. FAN jag saknar teatern. SÅ in åt helvete. Konsten, kulturen, känslorna, att gå in i den gamla teatersalen och av ren automatik ta av sig skorna. Dom svarta väggarna, det halvtrasiga pappret för fönstren för att skärma insynen men inte ljuset. Att veta hur dom känner. Vad som krävs. Vad Kerstin nog kommer säga. Höra dom värma upp. Åh jag saknar. Jag saknar hänget i teatersoffan, iförd trasiga mjukisar och i bara strumporna, alla lika "fult" neutralt klädda. Glida runt i raggisar på vintern. Köpa kaffe i caféet som är lite bränt. Skoja, springa och vara lycklig. Jag vet inte om jag är den enda, men jag saknar gymnasietiden, alla minnen, alla repetitioner, röstlektionerna med Pinton som var mer hatade än älskade. Yogan, gråten, svetten och utvecklingen. Att 10 människor som inte kände varandra utan ord delade sina djupaste hemligheter, i vetskapen om att inte bli dömd för sina olikheter och egenheter. Att 10 olika personligheter kunde umgås och ha så förbannat kul tillsamans, i respekt och likvärdighetens namn. I konstens namn.

Gymnasiet var de 3 bästa åren i mitt liv.

Hittils.

Mina planer för mogrondagen är ändrade, ska nog ha en ta-hand-om-mig-själv-dag på gymmet. Sola lite, träna och basta. Det blir skönt.

Nu har jag fått en sån förbannad huvudvärk att jag tror att jag ska dö. Ska nog bara duscha och sen sova.

Guds frid!