25 April

Påsken är nästan över, det blev en fin påsk trotts allt ändå.

Planen från min sida var att spendera den med mamma, pappa och småsyskon. Pratade med mamma om det sådär 1½ vecka innan påsk och sa det att dom skulle planera in mig i sina påskplaner.
Några dagar innan påsk så får jag reda på att dom ska åka till släkt i Götet och att jag inte kan följa med, någon bättre förklaring än att "vi har bestämt så" fick jag inte på telefon. Känslan av att vara så bortglömd gjorde ont.

Men inte är jag riktigt den som är den.

Någon dag närmare påsk så ringde den biologiske fadern och frågade om jag inte ville komma på lördagen och äta middag med honom och storebror för att fira våra födelsedagar. Självklart ville jag det! Och ju närmare i tiden det kom så såg jag mer och mer fram mot att träffa honom och min bror som jag träffar pinsamt sällan. Blir det 2 gånger på ett år så är det ett bra år.

Fredagen spenderades i riktigt gott sällskap, först på Texas Longhorn på middag och bio. Såg på Let me in och den var riktigt mycket bättre än Sucker Punch som jag var på, på torsdagen. Sen bar det av till Magget, Upplands Väsbys hak för bärs, shots och mys och trevligheter med brudarna från det stora D, Donken.

Efter några öl och shots för mycket så bar det av till Sigtuna med tåg efter lite brottandes över säten och taxifärd.

Vaknade på lördagsförmiddagen av att den biologiske ringde och ställde in, trasigare än vad jag var innan själsligt så blev det bakispizza och jag sadlade om för en till kväll i fyllans tecken. Åkte till vsäby via systembolaget och knäckte första ölen vid 17. Jag är inte stolt över det, men vid 22:50 åkte jag på påsknattsmässa i ett tillstånd som inte var okej.
Men det var ändå precis det jag behövde.

Jag dog, själsligt där under lördagen. Smärtan av att ha 3 föräldrar och ingen av dem ville fira påsken med mig, blandat med att det går kasst i skolan och omtentorna som jag måste göra växer på hög. Att vara nervös inför höstens intagning till Sigtuna Folkhögskola och arbetet med att älska mig själv gjorde att jag svämmade över av smärta när jag kom till en gemenskap där jag verkligen var välkommen.
Sen att det som avslutningspsalm under mässan sjöngs Härlig är jorden som sjöngs på farmors begravning och fortfarande är smärtsam att höra för att jag saknar henne varje dag blev för mycket.
Jag bröt ihop i snor och tårar.

Men fina S fanns där. Den människan är obeskrivlig och den tilliten jag känner till henne är utanför denna värld. Hon tog mig under sina vingar, lät mig vara ledsen och hjälpte mig med kloka ord att börja klistra ihop min trasighet igen.

Jag återuppstod tack vare henne och fick skjuts hem till Bella igen där jag fortsatte att dricka öl.
Som sagt, detta är inget jag är stolt över, tvärt emot, jag skäms över det. Men så är det, vi gör alla val som är tokiga, men något bra kommer alltid ut ur det.

Vaknade på söndagen och mådde dåligt som man alltid gör, men med en bra känsla i magen.

Alex bakade scones till frukost och vi glassade i solen, han jag och Bella.

Senare på kvällen åkte jag hem till mamma och pappa som kommit hem från Götet. Vi drack ett glas vin jag och mamma, pratade skit, pratade viktigheter och jag inser hur mycket jag älskar henne även om hon också gör mindre bra val ibland.
Pappa grillade och syskonen höll på att fixa med sina nya iPhones och jag vill verkligen köpa en till mig själv.

Åka hem till uppsala och komma hem till mitt skitiga skyffe.

Men nu sitter jag här med en Redbull och funderar på detdär med att dygna eller inte dygna.

Lite poker blir det nog allt nu!

Med kärlek!
Guds frid!

2 April

Jag vaknade imorse, ensam och i min studentlya. Något som inte händer så ofta nu den senaste tiden, jag spenderar tiden hellre i gott sällskap.

Iaf, jag vaknade, sträckte på mig och kände att jag var vaken. Kollade på klockan och den var inte mer än 09:46. Vilken känsla, otroligt. Så jag gick upp och gjorde kaffe och mötte en granne i köket som var i full färd med att göra allt och ingenting. Efter en liten stunds konverserande så kom det fram att hon i denna tidiga timma höll på att tvätta, hade redan varit och handlat, städade och jag blev helt paff. Vilket driv sådär på morgonkvisten! På allt detta så hade hon ett riktigt glatt humör.

Jag tror att hennes humör smittade av sig lite, jag gjorde mitt kaffe och nu har jag suttit och kollat på nyhetsmorgon och druckit kaffe i vad som känns som en evighet men egentligen så är klockan bara kvart över elva, mycket mysigt.

Sen sist så har jag varit på distriktårsmöte i SKUSS (Svenska Kyrkans Unga i Stockholms Stift) där det var långa debatter och intressanta diskussioner. Personligen så var jag mest nervös, var förslag från valberedningen på ledamot i styrelsen på två år. Men inte behövde jag vara nervös inte, invald blev jag och det känns jättebra!

Ikväll ska jag vara röd och fira lite, det kommer bli trevligt, jag är väldigt taggad!

Men om jag ska läsa en stund? Eller brodera kanske? Jag har ju massa tid iom att jag inte sov så länge.

Med kärlek!
Guds frid!