29 December

Dagarna går för fort känner jag, fast det är rätt skönt att dom går fort också av olika anledningar.

Jag börjar få lite ångest inför omtentan i humanbiologi nu faktiskt. Frågan är om jag ska gå och lägga mig snart och köra en pluggdag imorgon... Jag vet hur det kommer att gå, jag kommer sätta igång datorn och fortsätta jobba på att slå lillasyster i cube crash. Men ambitionen finns där!

Jag vill ha sommar, inte sommaren 2010 men sommar utan gips och värk och med sol, bad, öl, bilturer miss i nassen, vänner, solbränna, löpturer i skymningen, cykelturer runt halva norrort och ja.
Ni fattar.

Eller så vill jag ha vinter med skridskoåkning, skidåkning, snöpromenader, pulkaåkning, snöbollskrig och varm choklad... Utan gips och värk!

JAG ÄR TRÖTT PÅ MIN FUCKING-JÄVLA-FITT-FOT NU!!! FAN... jag är verkligen så less(en)

Det känns så jävla meningslöst att jag vill gråta lite på en axel, gärna får axeln ha en arm och en hand som stryker mig över håret, gärna får armen och handen, även axeln, tillhöra en människa som jag håller kär (eller håller mig kär) som säger: "Det kommer att bli bra nu Jessica, det löser sig"
Ackompanjerat av dennes hjärtslag.

Jag bjussar på lite bilder sålänge, i väntan på denna axel...


Sommaren 2006, jag och Bella var på Waxholm för att hälsa på havet <3 och ja, det var så länge sen jag gjorde det också... 4½ år känns skamligt, förortsunge...


Sommaren 2005, jag och Fia var på Allsång på Skansen. Sista med Berghagen kan ju nämnas. Vi posade fult med en glass, as you may see.


Sommaren 2007, vi chillade vid fyrisån. Mina kära homoies och jag.



Nyår 2007, jag och Virran var fula och posade fullt :P


Sommarkonf 2008. Jocke och Sophie tyckte nog att ledardragen var lite...heeeuumm... rolig. Om ni bara visste hur mycket jag saknar detdär skrattet! <3


Sommaren 2009, jag hade långt, fint hår och var utan gips. Håret var kvar tills emilia satte saxen i det och tröttnade efter halva klippningen :P


Augusti 2010, jag var i gipssalen för att få en ortros, efter helgips i 7 veckor... woho!


December 2010, jag opererar SAMMA JÄVLA FOTFAN(!!!) och får ha gips i 8 veckor till inom en 12 månadersperiod... kul... kul... Jag tänker nästan inte be om ursäkt för det groteska bilden, men jag gör det ändå, ursäkta den groteska bilden!


Och jag avslutar denna bildsession med en bild från Pride Paraden i somras. Denna skyllt bar en stolt dotter under SKU's flagg. Mycket fint, mycket fint. Jag ville hedra hennes lite extra liksom.

Med kärlek
Guds frid

27 December

det är så logiskt, alla fattar utom du
du har inte en aning, att jag tänker på dig precis just nu

Med kärlek!
Guds frid!

25 December pt. 2

Nu är klockan eftermiddag och jag är hemkommen till mams och paps igen.
Det blev en julaftonsnatt att minnas mina vänner, vissa stunder så ville jag pausa tiden, sitta kvar i känslan och bara vara ett tag till, tyvärr så är det inte möjligt i verkligheten men man kan ju hoppas.

Det hela började med att jag pratade med Fisgris på fejjan och slutade med att Anders, hon och Maria hämtade upp mig hos mams och paps sådär vid 01:30 tiden, vi åkte till fysingen och käkade bigmac sådär miss i nassen. Åkte gamla vägen hem från Märsta och jag och Fis skrålade gott i bilen, ungefär där var lyckan total.
Jag vet inte om ni kan förstå det, en bil, goda vänner, musik och välstämt skrål på mörka vintervägar med Anders vid ratten så det blir en sladd som gör att det pirrar till lite extra i magen.



Vi kom hem till Fia vid 3, Hotis och Madmike kom över och vi pratade skit inpå småtimmarna, eller ja, tills klockan vad 5 och jag och Fia åkte till julottan. Första året jag inte försover mig och det var helt klart värt att vara så trött under predikan att jag nu knappt minns vad prellen pratade om, bara poängen med predikan sådär i efterhand. Frestakören förstärkt med Hanna sjöng och det var gåshud till tusen.
Där ville jag också pausa, Fia vilandes på min axel och otroligt finstämd sång i en kyrka som bara lyser. Paus. Kom ihåg. Sug upp känslan.

Vid 7 så var vi tillbaka hemma hos Fia och la oss skavfötters i soffan och sov till 14 tiden, jag fick vakna till av att Fia drog på en myslista på Spotify medan hon duschade. Fick skjuts hem och fick även med mig en akustisk gitarr, nu ska jag väll allt lära mig dethär underbara intrumentet... Vi får se hur mycket tålamod jag har.

"Im the one who wants to be with you.
Deep inside I hope you'll feel it too.
Waited on a line of greens and blues
just to be the next to be with you."

Med kärlek
Guds frid och God fortsättning!

25 December

Som alltid så blir det bloggade på natten.

Min julafton har varit, helt ärligt, den bästa i världshistorien. Personligen så har jag struntat i allt som heter julklappar och köpte rent symboliskt någonting till mams och paps, Josse och Jacob. Mest för att jag vet att för Jacob och Josse så är det fortfarande så sjukt vikitgt detdär med julklappar.

Jag förväntade mig ingenting och blev därmed JÄTTEÖVERASKAD! Mamma och mormor hade tvingat mig att skriva en lista på det jag önskade mig, vilket bestod mest av grejer som underställ, ullstrumpor, raggisar och såntdär annat som man behöver men inte orkar köpa själv. Pappa tvingade mig att klämma ur mig något mer så det blev ett skidställ som jag gärna vill ha för att kunna ha när man är ute och går, åker pulka, skidor, skridskor eller annat kul på vintern.

Men julaftonen började på morgonen med att det blev lite stressigt. Jag snoozade lite för länge och vid 9 så åkte jag bulle (lyxade till det sådär på julafton) till Sollentuna kyrka och mötte upp Ia och alla knodds för att gå i gudstjänsten.

Ni som aldrig varit på en julgudstjänst med en 6 månaders bebis i famnen har missat något! Det var så stört mysigt att jag trodde att jag skulle gå sönder på fläcken!
Biologiska klockan säger tick, tack, TICK, TACK! haha.

Sa hejdå till dom fina och fick sjuts av paps och styvfarmor hem till mams och mormor som kokade gröt och mams var så söt.

"Jag har kokat 15 portioner för ni tycker ju så mycket om tomtegröt"
Vi var 7 personer som firade ihop varav 3 äter som myror. <3

Så vi åt frulle/lunch, sen om jag ska vara ärlig så dog jag i soffan en stund i mat- och citodonkoma, fan vad domdär tabletterna sätter sig på medvetandet. Jag blir iaf helt död av dom.
Lyssnade på julkonserten i storkyrkan och småsov till Kalle började.
Mams och paps stökade då fram glögg, pepparkakor, hembakta saffransskorpor och ädelost! MUMS!
Kalle i vanlig ordning, lika mysigt som alltid!
Sen Kan du vissla Johanna? min egen julfavorit, sov tyvärr igenom hälften (jag skyller fortfarande på citodonen)

Sen var det äta igen, julbord, NAM NAM! Så vi åt tills vi storknade, igen.

Vid halv sju var det dags för det väl tilltagna paketberget under granen.

Jag måste bara säga att mina föräldrar är dom sötaste, efter varje paket så frågade dom alla av oss syskon som firade ihop iår om vi är nöjda så långt, om det var bra osv osv.
SHIT SHIT, sluta vara så nervösa! Ni gör av med massa tid, ork och pengar! Klart som fan man inte kan vara annat än nöjd! Jag ville nästan bara gråta lite för dom var så fina!

Det slutade med att jag fick ett 10-pack Intersport strumpor (given julklapp varje år från mams och jag älskar dom!), ett par leggins, en assnygg gräddvit längre kofta, en skjortklänning (börjar också bli en given present från mor), ett par gräddvita benvärmare som matchar koftan, ullstrumpor, raggsockar, väskor till den alpina utrustningen, underställ, skidhandskar, ett par asmysiga tofflor OCH att jag helt själv ska få välja ett skidställ!!!
Så jag, mams och paps ska åka på mellandagsrean (jag tvingar dom att köpa ett på rean) och köpa ett ställ till mig!
Massa som man behöver! Helt klart bäst!

Sen fick det bli ett samtal till öst, mys mys mys. Lite jobbigt att jag saknar dig som en tok dock, efter bara 2 dagar. Men det är fan inte kul att sova själv!

Om 4 timmar ska jag upp och gå på julottan med finaste systrarna Broberg!
Kanske ska försöka sova lite nu då?

Med kärlek!
Guds frid!

22 December

Jag är sjukt dålig på att uppdatera, men det har väll sina förklaringar...

Sen sist så har jag lyckats operera foten, legat på sjukan i två dagar, skrivit en tenta och sovit mig igenom dagarna i smärta och citodondimma...
Jag har även hunnit med att göra en krigshärjad pepparkakskyrka som blev en blandning mellan ful, misslyckad och jättesöt med massa färger och M&M's (non stopen är slut öööverallt!)


Allt detta samtidigt som mitt hjärta slår hårdare och hårdare för dig för varje sekund som går.

Med kärlek!
Guds frid!

13 December

Jag var sjukt sömnlös inatt, det gick verkligen inte att sova. Jag låg och läste till 03:00 ungefär och sen så var det så obekvämt att ligga kvar i sängen så jag gick upp igen och satte igång datorn.
Där satt jag och kollade på AnaGina Show på svtplay.se, det måste verkligen vara bland det bästa som SVT producerat! Humor till tusen och Khadidja är min nya idol!
Vid 05:30 så somnade jag ett tag iaf och 06:47 så ringde klockan igen.

Och jag praktiskt taget flög upp ur sängen, jag ser era miner just nu och jag kan höra era tankar lång väg.
"Vänta, vänta vänta nu. Jessica? Flyga upp ur sängen? Efter 1½ timmes sömn och så tidigt? Det är NÅGONTING som är FEL på den meningen?!"
Men icke mina vänner, icke. Ibland kan även den morgontröttaste av morgontrötta förvåna er.
Anledningen till denna otroliga pigghet idag är en, den är ljus, det är vita dräkter, röda band och gröna kransar. Det är stämsång och musikalisk genialitet.
Ja ni tänker rätt, det är Lucia!

Om jag får välja en högtid som jag vill bevara, om alla andra skulle försvinna och bara den jag väljer får finnas kvar så är det utan tvekan Lucia jag skulle välja.
Det är något med lucia som ger mig gåshud så det nästan gör ont i cellerna. Jag älskar det.

Så jag flög upp ur sängen och upp i köket till mamma, pappa och lillebror. Gjorde kaffe och frukostmackor och placerade mig framför tv'n i köket. Där var det höjd volym och jag nästan krävde total tystnad av hela familjen, mamma förstod och höll inte låda, för pappa var det svårare, med för min 10-åring lillebror var det riktigt svårt. Han höll låda hela första halvtimmen innan det var dags för honom att åka till skolan. Jag trodde helt ärligt att jag skulle slå sönder pojken! Jag har aldrig varit så frestad i hela mitt liv.

Men jag höll mig i skinnet mina vänner, knep käft och tittade surt på honom där han satt på andra sidan bordet med sitt blonda ruffsiga huvud och är sådär söt som bara han kan vara.

Nu är tv ständningen slut och jag lyssnar ist på Uppsalas Musikklasser som finns på Spotify, länk kommer här: http://open.spotify.com/album/6VsTVd0PEXJAoHPhy9VAiA

Jag bjuder även på en bild, det är redan nämnda lillebrors klass för 1 år sen, min lillebror är den som har struten bakåt i stället för uppåt och han skruvade på sig kan jag lova.
Ja, alla kan ju inte vara såna luciakonservatister som jag, men ack så bra det hade varit ibland!

Med kärlek!
Guds frid!

12 December

Att bita ihop käkarna när man ser sin mamma och pappa vara nära gråten.
Att bita så hårt för att man själv inte ska brista ut i storgråt.
Att berätta för sin syster vad som komma skall och vad som kommer att hända när man vet exakt hur det känns, att se hennes glansiga ögon, att höra sin egen nervösa andhämtning.
Att bita ihop käken hårt för att själv inte brista ut i gråt.
Att hålla låda och vara entusiastisk över grafiskt dåliga och menlösa 2D-spel på internet med sin lillebror för att han inte ska höra verkligheten och samtidigt
bita ihop käken hårt.

Att prata med en hjärtanskär, lätta på trycket, släppa käken och höra denne bita ihop hårt för att inte brista ut i gråt.

Det mina vänner, det är svårt.

Man brukar säga att en människa inte behöver gå igenom mer skit än vad hon klarar av, men just nu så känner jag mig väldigt liten, väldigt skör och nära på att ge upp. Kommer jag orka ännu en motgång? Kommer jag orka ha motivationen uppe? Hinna med skolan? Orka med skolan?
En del av mig har redan gett upp B-kursen och börjat söka heltidsjobb och en del av mig vill kämpa, vilken sida som vinner vet jag inte.

Nu ska jag sova, imorgon kommer käkarna att bitas ihop igen, nu ska jag lätta på trycket, sova.

Med kärlek!
Guds frid!

10 December

"Den vackraste stunden i livet ar den när du kom och allt blev förbjudet"

Jag säger bara det, det räcker.

Med kärlek.
Guds frid!

3 December

Jag har varit i stockholm sen i onsdags, eller rättare sagt Väsby och Rotebro.

Onsdags var det ku, trevligt men ändå känslan att vara tillbaka i somras. Den känslan suger.

Sen i torsdags förmiddag så åkte jag hem till fina familjen K, där bakade vi lussekatter, kokade knäck, gjorde mockarutor och chokladsnittkakor. Asmys. Hämtade barn på dagis och möös!
Jag blev kvar där över natten och kunde inte sova inatt, så jag låg vaken på soffan till 3 ungefär innan jag somnade. Klockan 06:47 blev jag väckt av söta R som kommer ut i vardagsrummet och säger:
"Lillebror lessen"

Upp, byta nattblöja, sätta bebis i babysitter framför bollibompa med storasyskon och försöka somna om. Gick inge bra så vid 9 hade I tjatat på mig lite extra om att kaffet är klart (helt ärligt, att någon gör morgonkaffe är fan den finaste gesten ever, jag älskar't) klätt på barn, tvättat hår, fått på barn utekläder, fått på vuxna kläder och ytterkläder så bagav det sig till Öppnis (öppna förskolan)

Shit shit shit, jag som trodde att fuego var att ta mig ur min comfortzone. Nej nej nej, vad jag fick på näsan. ÖPPNIS är utanför min comfortzone, waaay utanför!

fast jag älskar komentaren från en mamma där när jag och I sitter och pysslar:
"sååå, vilket barn är ditt."
-"Inte en enda jäkel faktiskt"
"ÅH VILKEN LYYYX!"

Sen så blev det lunch och en middagslur. (jag förstod där vid 13-tiden vad dendär mamman menade det är fan jobbigt att gå upp tidigt, vara glad och snäll mot barn och hela tiden höra deras små söta röster)

Min resa hem till Uppsala tänker jag inte prata om, jag säger bara att en på tåget trampade med sina kängor på min gipsade fot och inte en jävel reste sig på bussen så jag fick STÅ hela vägen hem...

Så nu ska jag ta en citodon och försöka mig på projektet att tvätta...

Med kärlek!
Guds frid!

30 November

I Juni i år så var jag med om en olyckshändelse i Bergslagen som höll på att knäcka mig totalt, om ni missade det så bröt jag foten på konfirmandlägret i Bergslagen.
Min sommar var förstörd, mitt läger var förstört.
Den vecka som jag ser fram mot mest av allt på hela året, veckan på Finnåkers kursgård med bad, paddling, lekar och skoj, satt jag fast i ett gips med kryckor och värk.
Midsommar firades, dom finaste kom över när jag bodde hos mamma och pappa, som då var i Hälsingland, den var fin. Men jag saknade ändå att plocka blommor, dansa kring stången, att vara rörlig.

Men sommaren gick, den tropiska perioden gick, jag var fast i mitt gips och svettades utan att kunna svalka mig som en normal människa genom bad eller liknande.

I augusti blev jag av med helgipset och fick en gipssula som man kunde ta av och på så jag kunde bada iaf. Sommaren kändes lättare, det blev roligare att leva och livet kom tillbaka i min sorgsna kropp som nästan var knäckt.

Sen kom september och läkaren sa att jag kunde skippa sulan men ta det lugnt och lyssna på kroppen.

Jag gjorde som doktorn sa, ingen löpträning eller någonting som belastar foten mycket på över en månad. Det kändes bra och jag började träna igen.

Livet kom tillbaka mer och mer, jag fick tillbaka min muskulatur i benet.

Månaderna gick och jag mådde bra av träningen, njöt av skolan och hade inte de minsta besvär med foten förutom lite dålig balans på ett ben, men jag tränade foten väl varje dag för att bygga muskler för att hjälpa lederna som tar längre tid på sig att läka.

För ungefär 1½ vecka sen så konstaterade jag stolt till min mormor en morgon att nu, nu kan jag stå på ett ben utan att vackla och ta på mig strumpor som jag kunde innan jag blev gipsad. Glad var jag, riktigt glad.

Igår var jag och spelade basket för första gången på riktigt länge med Kalmar nation. Jag var lycklig, fick spela defence mot ångvälten till vän, Åsa.
Jag njöt och jag var lycklig.
Så är det, när jag går in på basketplanen så finns det bara det. Alla bekymmer försvinner, alla tankar, alla funderingar och alla sorger blir som bortblåsta. De finns inte. Det enda som finns är spelet, bollen, laget och motståndarna.

Jag hann vara på planen i ungefär 5 minuter, rörde bollen kanske 3 gånger och jag måste berätta för er, kära läsare. Det var de finaste, underbaraste, lyckligaste 5 minuterna i mitt liv på väldigt, väldigt länge. Jag har inte känt mig så fri på länge.

Sen hände det med stort D. Jag körde vänster forward, gjorde ett försteg och fick bollen av guard, hamnar snett med foten, tappar bollen och jag kände direkt att något var fel. Det gjorde ont, så fasligt ont.
Precis lika ont som dendär eftermiddagen i sommras när jag skulle sjutsa ut konifrmanderna i kanoten och sprang in i stenen på sjöbotten.

Jag kunde gå, percis som då, men det gjorde ont på precis samma sätt som då och jag insåg att foten är trasig igen.

När träningen var över så körde Åsa mig till akuten på Ackis. Efter 4 timmars väntan så blev jag röntgad och efter 1 timme till så rasade min värld igen.
Jag hade haft rätt, foten var trasig igen. Lika trasig som senaste kollen i början på September. Troligtvis så blev det aldrig läkt.

Så nu sitter jag här igen med helgips och är beroende av kryckor och ser fram mot en muskulatur som försvinner, en vinter som försvinner, en balans som försvinner och allt som jag kämpat för denhär hösten försvinner. Ja då ser jag fram mot en jul utan dans kring granen, med gips, stilla i soffan.

Tillbaka på ruta 1.

Jag som hade tänkte åka till mamma och pappa på onsdag och hämta mina långfärdsskidor och åka en tur runt Håga med Åsa och Anna i helgen... Det får väll bli i Februari då.

Ja goda vänner, har ni läst ner hit så har ni nog förstått att det är ganska värdelöst att vara jag just nu.

Men nu ska jag försöka sova lite, imorgon vankas det specialpedagogik.

Med kärlek!
Guds frid!

27 November

Nu har jag precis kommit hem från V-dala, studentnationen som jag knegar på lite.

Idag var det köket som var min arbetsplats och helt ärligt så hade jag lite ångest innan. Jag minns alla timmar som jag arbetat mig själv till nervösa sammanbrott i köket på Mc Donalds med en restaurangchef som kräver mer och mer när det känns som om livet hänger på en skör tråd och tårarna rinner ner för kinderna av utmattning, stress och värme.

Men dethär var verkligen en annan sida av myntet, det var mycket ett tag, det var stressigt och jag som aldrig jobbat i köket någonsin kände att jag var mest en beslastning än till nytta. Men jag gjorde mitt bästa, jag kämpade på och försökte vara så strukturerad och lung som jag kunde mitt i stressen.

Och det gick bra, det gick rikitgt bra. Alla fick sin mat, jag kände att jag skickade ut mat till servering som jag själv skulle vilja köpa.
Det jag tror var den bidragande faktorn till att det gick så bra var att den som var pubchef kom in i köket ibland, kollade hur läget gick, gav feedback på det sättet som man ska, först possitiv och sen konstruktiv utan att vara negativ.
Detta har nog aldrig hänt under mina år på Mc Donalds.
När pubchefen märkte att nu är det lite för stressigt för att det ska gå för två personer att strukturera upp (vi hade ungefär 45 beställningar när det var som mest) så hoppar han in, löser probelemet så att det går smidigt utan att man stressar ihjäl sig och kan andas. Han såg till att alla hade det bra, gick och hämtade vatten och komenderade mig att dricka, andas.
Detta har heller aldrig hänt under mina år på Mc Donalds.
När den värsta rushen var över så kommer han tillbaka in i köket, ger mig en klapp på axeln och säger: "Riktigt bra jobbat där!"

Sen när köket stängt, vi har gjort allting rent och fint och ska få lönen (som vi får rätt i handen, med skatten avdragen och allt) så får jag ett stadigt handslag och ett leende
"Riktigt bra jobbat ikväll för att vara första kvällen, 40 kronor i bonus för ett utmärkt jobb"
40 kronor är alltså en timlön på nationen.

Det är dethär som får mig att vilja komma tillbaka och jobba, att det som görs blir uppskattat.

Så det var inte alls jobbigt att gå hem i snövädret, tvärtemot, det var ganska mysigt.

Så nu ska jag sova, imorgon är det nå häfftig grej i Fyrishallen, både Salén och Uppsalas herrar spelar, det kommer bli awsomeee!!!
Sen vankas det dansant ungänge på Selma!

Nu en dusch!

Med kärlek!
Guds frid!

19 November

Det blev ett tag nu också, men jag lever, jag mår okej.

Jag har bara struntat i bloggen ett tag.

Det är mycket att ta tag i, mycket som ska fungera och organiseras.

Det är bara att börja med det primära och sen fortsätta, jag är inget fan av listor men borde nog bli det.

Nervositeten stiger men jag vet att om jag överkommer denhär första rädslan så kan det förändra hela mitt liv.

Med kärlek!
Guds frid!

28 Oktober

Det var ett tag sen, men det har varit rätt skönt att ha varit tvingad att avstå från sociala medier och annat i närmare 2 veckor.

Det har gett mig tid att tänka, fundera och kanske formulera. Sen att människor tyvärr blivit lite oroliga och undrat vad som är fel var ju inte så bra. Men ibland så blir det så.

Men för två veckor sen idag så flyttade jag in hos en vän i ett kollektiv för att rymma från mitt eget hem igen tills jag vet att det är säkert och nu efter att ha läkt ett skärsår och en hjärnskakning, varit hos polisen, tentapluggat anatomi, fysiologi, perception, ergonomi, neurofysilolgi och muskelfysiologi och jobbat. Försökt att få livet att gå ihop helt enkelt, nu är tentan avklarad och jag tror jag kuggade, faktiskt, jag hade behövt plugga mer men det har inte gått. Tankarna har snurrat så otroligt på så mycket annat.

Jag är ledsen för att jag inte varit kontaktbar och för att några av er börjat oroa er när jag inte existerat i cybervärlden. Men jag vill nog hålla det på denhär nivån ett tag till, det var rätt skönt att inte känna att man måste logga in på facebook, läsa bloggar, skriva i bloggen och allt detdär andra. Tills alla bitar börjat falla på plats igen och jag har hittat mig själv som är ute och svävar i världen.

Men det tar sig långsamt, igår tränade jag för första gången på 3 veckor och det var underbart. Fuego, någon dansinspirerad gruppgrej på Friskis och Svettis. Imorgon är det på't igen. Dans är underbart!

Nu ska jag återgå till att läsa lite Gavalda och beundra den söta varelsen framför mig vid köksbordet som lider av tentaångest.

Med kärlek!
Guds frid!

11 Oktober

Jag börjar tvivla lite, har jag gjort rätt val..?

Det finns så mycket mer som skulle vara så kul att ägna livet åt

bagare, tattuerare, bilmekaniker, finsnickare, motivlackerare, arkitekt, inredare, dekoratör, maskör, regisör, sminkös, frisör, stylist...

Ja det är bara några exempel, det som får mig at tvivla mest, vet ni vad det är?

Att jag ser mönstret i allt som jag radat upp här och som inte passar in i läraryrket för fem öre...

Försöker jag att lura mig själv att jag valt rätt? Eller är det så att det tillhör att tvivla lite? Eller är det så att mitt undermedvetna vet någon som jag inte vet?

nejni... jag blir inte klok på dethär!

Med kärlek, nu ska jag sova!
G'natt!

11 Oktober

Senaste veckan har varit för mycket fest för mitt eget bästa.

Men nu har tattarligan som bott hos mig sen i torsdags åkt hem, jag är snorig som fan och hade kunnat vara lite mer pepp...

Nu har jag även bestämt mig, no more fuckface på bilder med jordens fulaste, största snusläpp... Det har gått okej i 3 timmar och 22 minuter. Vi får se när jag blir rabiat!

Nu ska jag återgå till humanbiologin.

Med kärlek!

4 Oktober

Nu är dagen slut och jag vill bara säga att tagget för STUH 2010 är totalt.

Livet blir sådär extra roligt ibland, som idag när jag fick ett sms av en när och kär, tidigare i konversationen så hade vi konstaterat att jag var i Stockholm och hon bad mig att ta det lugnt i den stora staden och jag svarade så att jag drack kyrkligt kaffe och minglade och att inget kunde gå fel.
Som svar på detta fick jag då:

"hehe jooo... med dej så...
typ snubblar spiller hett kaffe på någon
stackare som får 3dje gradens brännskador i ansiktet.
Själv ramlar du i kull, landar på armen, bryter underarmen
på 2 ställen, skär dig på skrävorna från porslinet och
måste sys med ett tiotal stygn"

Bara 3 minuter innan hade jag fått en armbåge i axeln av en långskånk, snubblat och spillt hett kaffe över hela högerhanden. Dock inga brännskador men ont gjorde det. När jag då fick detdär smset så skrattade jag högt. Det gjorde min kväll så mycket mer värt!

Nu ska jag sova, är grymt seg i kroppen efter 4 timmars redskapsbana och imorgon är det HLR-examination.

Med kärlek!
Guds frid!

4 Oktober

Jag ska egentligen vara och lämna prov om 1 minut, men jag orkaaaar inteeee...

Examination på redskapsbanor idag, det känns som om jag har noll koll what so ever. Tenta på fredag och jag har inte ens tentaångest, jag har inte öppnat böckerna, jag har ingen motivation till att plugga...

Vad har hänt med mig? Vart är jag-tänker-inte-bli-underkänd-jag-ska-ha-högsta-betyg-och-prestera-bra-i-allt Jessican som jag känner så väl?
Hon kan få komma fram nu, hon behövs!

Nu ska jag dricka upp kaffet och setill att jag har mer koll inför examinationen.

Med kärlek
Herrens frid vare med er!

4 Oktober

Helgen spenderades hos både familjen Linde och hos mamms och papps. Även söndagsmiddag hos finaste Fia'n. Oslagbart!

Jag drömde om dig inatt, mysiga drömmar. Vi var i Norge, badade i fjordar, var på bergstoppar, gick Trollstigen, var på toppen av Geijranger, drack kaffe och mös i midnattssolen i Mo i Rana. Upplevde alla minnen igen, men denhär gången tillsamans. Jag ville inte vakna.
Men det gjorde jag ju tyvärr.

Och saknade gjorde fysiskt ont, jag hade så ont i själen att jag inte kom upp från mammas och pappas soffa på 1½ timme för att äta frukost. Så jag kollade på Nyhetsmorgon och hoppades på att få somna om.

Men intefan gjorde jag det heller. Sån tur ska man ju inte få ha.

Men nu ska jag hoppa i säng igen. Man kan ju alltid hoppas.

Att drömar inte bara förblir drömmar utan att de någon gång skulle kunna bli verklighet, tills dess är de drömmar.

Med kärlek!
Guds frid!

29 September

Jag vet inte vilken känsla som beskriver dagen bäst, det har gått från förtvivlan till hopp.

Började med undersökning och provtaning på Ackis, detta var den sista och även med att väldigt skönt besked med sig. En del av mig kunde andas ut. Bara att vänta på de andra svaren innan jag kan andas helt.

Jag begav mig till Väsby och Fresta, där kom hoppet, kärleken och gemenskapen och nästan slog bort fötterna från marken tårarna brann under ögonlocken. Inte av att jag egentligen var ledsen utan att jag inte vet vart jag ska göra av den otroliga kärleken ni ger mig. Det blir nästan för mycket för att kunna ta hand om. Ni är så fina allihopa, varenda en av er.

Sen när jag sitter på tåget hem så kommer känslan igen, känslan av att vara helt ensam. Totalt solo, ingen att säga godnatt till, ingen att säga godmorgon till.

Kontrasten är för stor, det är nog enda anledningen till att jag inte tar mig dit så ofta. Det gör för ont att åka hem helt enkelt.

Imorgon är det provtagning och sen orientering. Det blir nog bra. Jag måste verkligen träna upp min personliga färdighet.

Nu ska jag sakna dig lite till, lyssna på vår playlist och bara existera innan jag går och sover.

"Du vänder ditt ansikte till mig
och ler mot ditt barn som en mor.
Ditt ansikte lyser som solen,
det är detta som gör att jag tror
att du ler emot mig som en mor."

-Den svenska psalmboken med tillägg, 763.

Med kärlek!
Guds frid!

29 September

"Känn ingen oro, känn ingen ängslan.
Den som har Gud kan ingenting sakna.
Känn ingen oro, känn ingen ängslan.

Gud, din Gud, bär allt"

-Den Svenska Psalmboken med tillägg, 773.

FUCK HELLER vill jag bara skrika rakt ut.

Jag vill inte, jag orkar inte. Natten har varit den värsta någonsin, jag har nästan inte kunnat sova alls, vaknade i snitt var 20'de minut, svettig, hyperventilerande och livrädd.

Jag struntade i ergonomilabben, eller mer ärligt, jag kom inte upp ur sängen. Hjärnan skrek sig hes på kroppen, men kroppen lydde inte. Jag missar även workshopen på Studenternas IP. Någonting i mig bryr sig inte ett skvatt och något mindre i mig är livrädd för att jag inte ska klara tentan.

Jag är livrädd att inte klara tentan,

för jag har inte ens öppnat boken,

en enda gång.

27 September

Iom att jag oftast bloggar på nätterna så blir det alltid lite fel när jag väl bloggar på dagen.

Idag har jag hunnit med mycket och klockan är bara 16:20, galet produktivt, sovit sådär 2 timmar mitt i entrehallen på Blåsenhus. Jaja, man får inte vara kinkig.

Jag läste precis den mest gripande text jag någonsin läst och jag kunde inte låta bli att fälla en tår. Jag kommer aldrig att förstå smärtan, men den dag jag gör det så kommer jag troligtvis att gå sönder. Jag blir lika glatt överaskad varje gång jag möter en människa som inte gjort den efter en sådan förlust, styrkan är enorm.

Nu tycker jag att min granne ska bli klar med sina matlådor så jag kan göra middag. Stekt firre med potatismos och remouladsås. Kan ju inte sitta fel. Blir en frukost-lunch-middag kombo innan jag dör i soffan resten av dagen.

Imorgon är första dagen på jobbet, jag är nervös som fan för att vara ärlig.

Med kärlek!
Guds frid!

27 September

Nu är jag hemma i Uppsala igen efter en händelsefylld helg.

Fredagen började med skola och sen mötte jag upp Linda med tillhörande klasspolare på stan, vi tog en fika på Barissta och gjorde sedan stan. Jag köpte små, små, smååå converse till Emil i dop-present. Dom är så söta att man dööööör!
Egentligen way over my budjet, men fan, grabben döps och man måste ju sätta ribban högt för stilen på en gång. Jag kunde inte låta bli. Nu när räkningarna är dragna så kanske det blir något mer, men vi får se.

Sedan vankades det öl och det slutade på Hägges i Häggvik, ibland är livet kul. Men jag blev anmäld till kakaoke och jag som inte är den-som-är-den ställde mig där och fylleskrålade Bed of roooses utan att kunna den alls. Den kvällen slutade med ett fett jävla blåmärke i svanken och lite ömhet mellan skulderblanden, jag fattar inte hur jag lyckas.
Vaknade på soffan hemma hos Ia av en skrikande Emil och en Rasmus som kom ut till mig i soffan och sa
-"Issikkaaa, Emil är lesseeen."

Snäll som jag är så ställer jag mig och byter på honom, full och bakfull som fan, det var en nära döden upplevelse utan like.
Tror jag somnade om i soffan, men jag är inte säker, eller om det var så att jag fick dela dubbelsängen med I iom att J tog kidsen. Tror det. haha. För jag vaknade sen vid 10 av att I kommer och säger att vi måste åka till Danderyd med Emil, jag flyger upp ur sängen, in i badrummet och är klar på 5 minuter.
Då efter ett tag så får jag reda på att vi inte alls måste åka till Danderyd, skönt men iaf, jag hade ju inte behövt stressa då. haha.

Men det blir en tur till Willys, Ronja hängde med och bakislunch på Donken. Både jag och I frågade oss när en Big co blev så stor?
Baksmällan var total, jag har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv.

Vi går tillbaka hem till I, jag får lite skrivet på reflektionsloggen och lite fix och trix. Sedan går vi och möter Jezzi och går till bolaget. Shit shit. 2 bibar, typ 10 smirnoff ice och 8 diverse andra cider senare så har jag allt i ryggan utan bibarna och det gjorde ont i mitt fina märke på svanken kan jag lova.
Vid 15-tiden dracks första glaset vin.

Det kom fler härliga brudar, det åts taccos, spelades twister, jag spydde kaskader av bakfylla på toan, det lektes "den som flaskan pekar på" och sanning eller konka.

Vid 3-tiden så pallar jag inte mer och lägger mig i soffan och tokdör, vaknar till av att I lyfter halva mig för att lägga en kudde under mitt huvud och dör ännu mer tills klockan blir typ 11, vaknar och mår illa som fan. Sätter på tv'n och tokdör framför den.

Vid 13 blir jag väckt av I, vi går till willys och handlar och det blir en till lunch på donken, den pinsamma var att det var nästan samma personal som dagen innan.

Tokdör i soffan och vaknar sen vid 18-tiden, herregud, jag som bara skulle ta en powernap innan hemåkning. J och kidsen kommer hem och det blir middag. Sen gjorde jag I sällis till hennes päron och åker hem. Skriver lite på loggen på tåget och promenerar hem.

Väl hemma så knäcker jag ett glas vin och skriver klart loggen på 20 minuter, Hanna får korrläsa lite och 3 minuter innan deadline så är den inne. Jag älskar min brist på framförhållning vilket leder oss in på Orienteringen, jag blir inte KLOK PÅ DET!

Så jag måste ta mig upp när det ljusnar och ge mig ut i stadsskogen och ta de sista kontrollerna och hoppas på att min lärare inte tagit ner dom (idag var sista dagen för den banan)

Nu måste jag börja rycka upp mig med plugget, dethär går inte längre. Jag har varit på tok för slapp nu första månaden av terminen och det kommer gå åt helvete om jag inte rycker upp mig fort.
Det är egentligen inte det att vi haft mycket att göra, det är bara så kaos i mitt huvud.

Nu ska jag dricka upp kaffet och försöka sova lite innan det är dags att trampa iväg och kcika igång morgondagen som bjuder på morgonorientering, workshop i motoriska grundformer och biomekanikföreläsning. Det blir bra.

Snart

Snart.

btw, jag saknar dig!

Med kärlek!
Guds frid

22 September

Dagen slutade bra trotts allt.

Två föreläsningar på eftermiddagen som kändes jävligt bra, muskelfysiologi och jag FATTADE ALLT på en gång, sen HLR.

Men dagen började inte där, jag och underbara Jojjo lunchade i Blåsen med varsin matlåda och vad jag saknat dig! =)

Jag cyklade hem, vid ett övergångsställe så vejjade jag för en tjej som gick för hon passerade bara cykelbanan utan att se sig för. Jag kommer då på fel sida av cykelbanan, det var uppförsbacke och en äldre kvinna kommer mot mig (också på cykel) och i stället för att bara passera mig på andra sidan av cykelbanan så gormar hon:

"Ditt feta jävla cp-mongo, cykla på rätt sida av cykelbanan!"

Jag förstår inte riktigt, det var inte som att vi var påväg att krocka plus att hon såg att jag vejjade för dendär andra tjejen. Vad gjorde jag för att förtjäna dendär komentaren?
Visst, jag vet att jag ska hålla mig på höger sida, men det är ju inte som att det var någon större fara för någons liv. Visst jag vet att jag är överviktig, med snälla, du BEHÖVER faktiskt INTE säga det till mig. Jag är fullt medveten om det, helt ärligt, jag har levt med mig själv i 21 år och alla dessa åren har jag burit på för många kilon. Som om jag skulle kunna ha missat den detaljen liksom?

Den komentaren fick mig att tappa suget totalt, verkligen totalt.

Ja jag vet, man ska inte lägga så mycket energi på andra människors bitterhet.

Men trycker du på rätt knappar så kan du krossa mig helt.

Så när jag kom hem så var jag inte alls taggad på att gå ut och springa längre. Inte alls. Så jag kollade på Jerry Springer, åt två chips ur påsen innan jag mådde illa och slängde den och slösurfade lite.

Sen kom jag ändå ut på en löptur och jag måste bara säga att intervallträning är fan en gudagåva till mänskligheten, så stört skönt! Soleus fäste i fibula började dock göra ont som fan dock... Inte helt okej. Upptäckte även att jag måste ha haft av något blodkärl där i trakterna under löpturen för nu har jag ett fett blåmärke precis där.

Lagade middag som var ätbar, kollade på Idol sen pratade jag med Fia en stund. Hon bestämde sig att ta PP hit från Väsby för att vädra killproblem.
Det gjorde vi, båda två, dock har jag personligen inte så mycket killproblem, men iaf. Ni fattar principen. Det var stört skönt att få älta lite, att få vädra lite. Åh varför bor du inte här? Fan om världen visste hur mycket jag saknar dig veckorna igenom? Om du bara visste vad du betyder för mig?

Och nu så ligger hon och sover sött på soffan och jag ligger och försöker komma till ro genom att lyssna på Sigur Ros.


Maj 2004.

Med kärlek!
God natt!

20 September

Sitter i Blåsen och försöker få lite gjort, men jag är distraherad i tankarna.

Valresultatet vill jag inte riktigt tro på, även om det måste vara sant.

Personligen så kommer jag bära sorgband i en vecka, i en egen tyst manifestation av sorg över att cirka 5% av Sveriges befolkning med rösträtt vill gå flera steg tillbaka i stället för att se mot framtiden av förändringar, integration och en härlig mix av människor och kulturer som lever tillsammans.

Nu ska jag återgå till reflektionsloggen om turen till Fjällnora förra veckan och försöka få halva gjort innan jag åker hem och tvättar.

Med KÄRLEK!
Guds frid!

13 September

Du behöver inte bli svartsjuk, den mitt hjärta slår för är du!

Jag tänker inte skriva mer idag.

Jag ska sova.

Men först så ska jag citera den underbare Jocke Berg

Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag

Min klocka har stannat
Under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag

Vad vore jag
Utan dina andetag

Med kärlek!
Guds frid!

7 September

Jag sitter just nu och lyssnar på Nationalsången som spelas i Malmö, det är snart landskamp mot San Marino. Jag tänkte gossa ner mig i soffan och dö framför den lite.

Igår kom Emilia, vi drack vin och insparkade lite, Carro och Emma kom, jag blev för 2 drunk 2 function tyvärr, men vi hade trevligt. Gick och la oss imorse vid halv åtta, sov till halv fem. Totalt meningslöst, tur att dagen var ledig.

Just nu så har jag sån mensvärk att jag kallsvettas, jag mår illa och har ont i huvudet.

Det är stökigt och jag orkar inte städa, gjorde ju det för inte så länge sen men det spelar ju egentligen ingen roll. Det är bara värdelöst.

Nej nu börjar dom snart spela, ska fylla vattenflaskan och mysa ner mig under täcket.

Med kärlek!
Guds frid!

6 September

Det går lite fram och tillbaka, ska nog börja chilla lite med att ta ut saker i förskott. För det gör ändå bara att man blir ledsen i onödan. Men än så länge är allt osagt.
Jag har iaf haft världens finaste helg, laddad inför andra skolveckan som börjar med Första hjälpen och sen Anatomiföreläsning.
Jag trodde aldrig att jag skulle bli intresserad av något så komplicerat som anatomi, men shit shit. Boken är fast i min näve och jag försöker läsa ganska mycket varje dag.

Psst. jag har tom lyckats lära mig de latinska namnen på skelett-delarna i benet. =)

Men det är något som finns därinne och gnager, det är saknad, en otrolig saknad. Jag vet exakt vart du befinner dig, hur stressad du är och hur lite du orkar. Jag förstår dig, men jag saknar dig ändå. Min Bull, min vänstra hjärthalva, min hjärtans kära vän. Jag saknar dig.

Nu dags att borsta tänder och åka iväg till skolan!

Med kärlek!
Guds frid!

31 Augusti

Det är som ett fett jävla hål i min själ. Jag vet inte vad jag ska göra, det svämmar nästan över och hade jag inte haft tillräckligt med självbehärskning så hade jag drämt datorn över hela rummet. Tur att jag har lyckats hålla mig såhär långt iaf.

"Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet'
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

O jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick
där ifrån

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Och du somna' den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
O om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
o om nån att beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten -
jag liksom föll över kanten

Så kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat

För så kom änglar och ta mig till henne och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne någon annan stans

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
här sitter jag och baddar såren med salt
det går åt helvete med allt

Men den vackraste stunden i livet var den när du kom..."

Kom änglar- L.Winnerbäck

Guds frid!

30 Augusti

Huvudvärken ligger och maler hela tiden, ibland så illa att det känns som om hjärnan ska hoppa ur kraniet och ibland helt överkomlig. Men alltid där.

Dagen började tidigt, vaknade i ottan efter 2 timmars sömn och var aspigg! Jag fattar inte, varför sover jag inte som en normal människa?

Fick för mig att det var idag jag skulle till Ackis, vilket jag fick veta när jag var där att det skulle jag ju inte alls. Men men. Fick komma in på röntgen iaf vilket var skönt, då blir min dag imorgon inte lika stressig och dagen idag blev inte lika stressig. Dock var det mycket på ortopeden så dit ska jag imorgon vid 13 och få veta dommen om foten. Hoppas hoppas hoppas att det är läkt nu! Skulle vara så sugit att åka på 4 veckor till med dendär jävla klumpfoten.

När jag skulle gå från Ackis så öste regnet ner och när jag väl kommit till Stadsträdgården så var det ingen idé att ens försöka hålla sig torr. Det såg ut som om jag självmant hade hoppat i Fyrisån och badat, så jag bestämde mig för att hoppa i vattenpölar.
Så där gick jag, min lilla gangstersmurf med kepsen på sne, med världens största leende och hoppar i vattenpölar. Blötare blev jag inte, med så galet mycket gladare.
Möte och sen hem och försöka få upp kroppstempraturen för att sen fixa till mig och dra förbi Molly som är sjuk och hämta grejer och sen till Fyris för att vara hejjarklack när det var volleyboll-turnering!
Våra reccar var så duktiga och spelade så stört fint hela första matchen, vi förlorade andra men kom ändå på en förstaplats!

Som riktigt stolt fadder till ett fint reccelag så ska jag nu gå och lägga mig! Imorgon blir det uppgång 06:30 för registrering och teambuilding i skolan. Sen till ackis!

Den kalla årstiden har börjat, kan inte sova utan dubbla täcken och pyjamasbyxorna är framme och jag kan inte vara ute utan jacka. Måste till mams och paps och hämta min höstjacka omgående!

Med kärlek!
Godnatt!

30 Augusti

Nu är jag uppe sådär sent igen, jag fattar inte att jag aldrig lär mig...

Som en bup-tant sa till mig när jag var 16:
"Du låter nog sömntåget gå och sen gå igen. Vilket inte är bra. Känn efter när du är trött i stället"

Men det är på nätterna som inspirationen kommer, inspirationen till att skriva, inspirationen till att måla, att rita, att skapa helt enkelt!

Det är även på nätterna som alla tankar på något sätt går att organisera, det faller på plats.

Jag föll pladask i December, längtade, önskade och nu när jag egentligen har det framför mig och bara kan ta emot det som jag önskat så backar jag. Varför? Vadfan är jag rädd för egentligen? Vad är det som håller mig tillbaka? Varför har jag inte förstått att alla smått kryptiska status-uppdatringar på FB faktiskt varit riktade till mig? Eller har jag inte velat förstå det?
Jag ryser när jag tänker på dig, blir glad när jag pratar med dig och orolig när det händer dig eller småttingarna något. Varför är det så jävla svårt att få ut ord ur käften i nyktert tillstånd?

Påtal om ingenting så är huvudvärken tillbaka igen, jävla skit! Från och till nu i en vecka och det känns som om hjärnan ska hoppa ur skallbenet på mig och jag kan inte göra ett jävla skit som överhuvud taget höjjer min plus. Ska nog gå till studenthälsan på tisdag och kolla upp detdär, för det känns inte helt bra. Jag brukar knappt ha ont i huvudet när jag är bakis liksom.

Men nu ska jag nog försöka sova.

Godnatt darlings!

Med kärlek!
Guds frid!

29 Augusti

Dagen har varit ledig från Insparksbravader och jag började dagen med att ligga och dra mig i sängen med sällskap av Anna Gavaldas bok "Lyckan är en sällsam fågel"
Jag drog mig upp och började städa mitt skyffe som var så stökigt, så stökigt.
Jag kom till att organisera under soffbordet, plocka alla kläder och få in de rena som legat i IKEA-kassen i 5 dagar i garderoben. Sen tog energin slut.

Jag vet inte vad det är för känsla, jag kan inte förklara den. Den finns där, den får mig att bli fuktig av salt på kinderna, orkeslösheten och oviljan att göra allt överumplar mig.

Antingen det ena, eller det andra. Hur ska man veta vad som är bäst för en? Vad som är rätt val? Hur ska jag veta vad hjärtat vill när det pratar så jävla tyst?

Mitt i ingenting så bestämde jag mig för att ta ett bad, sagt och gjort. Under vattenytan hördes bara mina hjärtslag och Winnerbäck hördes vagt från rummet

"om du lämnar mig nu"

Just då, mitt i det ögonblicket så kändes det som en otroligt bra idé att släppa handen om näsan och öppna munnen och låta vattnet fylla mig. Jag vet inte varför men ibland så kommer dendär känslan, slänga mig ut framför bussen? Ja låter som en okej idé. Hoppa framför tåget när det precis kommer in på perrongen? Ja, låter som en okej idé. Jag vet inte varför, men någonting inom mig säger att jag ska komma underfund med varför jag aldrig gör det och varför jag överhuvudtaget tänker tanken. Det är inget jag kan svara på och det är inget speciellt som hänt sådär. Det bara är där och jag vet inte varför. Känslan av att inte veta gnager, nej, den suger!

Kanske ska damsuga nu och få städningen klar. Kanske, men min fot blöder fortfarande efter min framfart med filen, klantarsel.

"jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö"

-J. Berg ur Mannen med den vita hatten (16 år senare)

Med kärlek!
Guds frid!

27 Augusti

Jag tänkte kanske skriva något glatt om att insparken startat igång.

Men jag fastnade i tankarna på ingenting.
Självklart det är roligt som bara den att insparken är igång, det är verkligen jättekul!

Men det är någon kännsla finns där, djupt inne och den går inte ens att deffiniera. Det är som när man käkat en för stor bit av en nybakt bulle så fastnar den i halsen som en klump och det gör ont att svälja ner den.

Nu ska jag fixa mig klart för kvällens bravader, myggisarna får vila idag. Mitt skavsår måste få tid att läka.

Ha en trevlig fredag!

Med kärlek!
Guds frid!

25 Augusti

Nu har vi suttit hela eftermiddagen och planerat och fixat inför reccarnas första dag på insparken imorgon. Jag är förstörd i kroppen efter gårdagen när jag gick hem från Snerkes iförd bara strumpor för att jag fått sånna galna skavsår av myggisarna! Kommer vara smärta att ha på sig dom resten av insparken.

Men idag så bokades det in en anställningsintervju på arlanda imorgon!!! Jag blev så glaad!

Men just nu så sitter jag kvar i skolan, har fixat med Fadderpresentationen som reccarna ska få imorgon och nu så hamnade jag framför lite annat med Vreeswijk i öronen. Tankarna snurrar värren än någonting annat och jag vet inte så mycket. Bara att jag måste städa när jag kommer hem och att jag troligtvis kommer att försova mig imorgon, känns kasst men vad ska man göra?

Nej nu ska jag ta mig i den välkända kragen och påbörja promenaden på 40 minuter hem.

Med kärlek!

Guds frid!

24 Augusti

Jag är trött, stentrött. Tror att jag inte vaknat ännu riktigt.

Men jag har fått i mig frulle och orkar inte ha på mig annat än mysbyxor idag, det är fadderkickoff och jag hoppas på att det blir en trevlig dag även om det är dåligt väder, kallt som sören ute.

Det blir bog bra, ska borsta gadds och dra iväg snart! =)

Med kärlek!

Guds frid

20 Augusti

Nu har jag haft konstant huvudvärk sen onsdagsnatt, jag börjar tröttna! 12 liter vatten och bra kost och motion har inte hjälpt. Det suger lite och jag känner mig maktlös. Men men.

Jag surar inte så mycket för det för IDAG, IDAG, IIIDDDAAAGGG så är det Melissa Horn på Kataliiiiin! Shit shit shit! Sååå taggad!

Efter att ha suttit och kollat på nyhetsmorgon, druckit kaffe och pratat med Sara om henne waxningsupplevelse igår när hon gjorde en brasilian igår! Jag skrattade så jag nästan satte snuset i halsen.

Men nu är det dags att kicka igång dagen och åka till väsby en snabbis för att sen åka tillbaka hem och tagga konstert!

Imorgon är det Wheels också! WOHO! =D Jag är underbart nöjd just nu!

Vaknade med themet till Arthur, nivet det animerade barnprogrammet

"Hej, hej, vilken underbar dag det é och man kan vara som man é, men ändå leva tillsamans!"



Med kärlek!

Guds frid!

19 Augusti

Melissa-konserten närmar sig med stormsteg och jag är sjukligt taggad!

Idag hände iiiingeeentiiiing, så jag fick spratt, målade, satt och fes i soffan och gjorde inget vettigt alls tills jag fick nog och drog till gymmet.

Körde en timmes spinning och jävar i min låda vad jag svettades! Det var helt sjukligt, totalt sjukligt. Jag hade tom svett som lagt sig på glajjerna när timemn var över. Men skönt var det. Riktigt skönt!
Så när jag chillat och duschat och sådär så blev jag strört sugen på kaffe, så jag ringde Linda och hoppades på att hon var kvar i stan och det var hon. Blev en kaffe på Subway sen åkte hon hem till sig och jag promenerade hem till mig.

Hamnade framför burken igen efter att ha öppnat ett mystiskt brev från universitetet, detta brev innehöll ett besked som jag inte ens vågat vänta på!

JAG BLEV BEVILJAD ATT BYTA INRIKTING!!! =D Herregud herregud! Idrott och hälsa- here I come!

Strax efter midnatt så bestämde jag mig för att det är dags att lägga sig. Då kanske ni undrar vadfan jag gör upp nudå.
Jo det kan jag berätta för er, jag fick ont i huvudet, sjukligt ont i huvudet och kom på att jag inte ätit någonting eller druckit speciellt mycket vatten efter spinningpasset där jag säkert svettades ut flera liter. Så jag mitt störda jag ställde mig vid 2 på natten och kokar nudlar. Nu har jag även fått i mig dryga en liter vatten också, men huvudvärken vägrar släppa så jag ska nog sätta på tv'n och försöka somna till nått dåligt tv program eller nått.

Det var dagens update.

Med kärlek

Guds frid!

"Den vackraste stunden i livet var den när du kom och allt blev förbjudet."

-L. Winnerbäck

15 Augusti

5 dagar kvar till Melissa Horn och 6 dagar till Wheels i Barkarby! Jag är taggad till tusen! =D Kommer bli så awsome!

Telefonen är nu på lagning, fick en Samsunglånetelefon som jag hatade. Men så kommer det en prylnerd till ängel idag och lånar mig en Sony Ericsson i stället, shit jag blev så glad att jag nästan började gråta. Men så sa min image till mig att inte gråta över en mobil på Uppsala station, så det gjorde jag inte, men glad som attans blev jag! =D Tack, tack, TACK IGEN!

Chillade på stan med Pia, Linda och Sofo. Drog till Ica och inhandlade mat till denna söndags soppmiddag. Marie anslöt sig under promenaden till Kantorn.

Vi chillade, Lindas hår fick färg i sig och jag lyckades för första gången i världshistorien att inte kladda så överdrivet.
Det lagades en awsome kycklingsoppa med grönisar, kokosmjölk och röd curry. Stackars Marie och Pia tyckte att det blev lite starkt så Marie fick ta sin speed deamon och cykla till Ica Heidenstam och köpa mer kokosmjölk. Vi åt tills det sprutade soppa ur öronen på oss och hade det trevligt.

Nu känns min lilla, lilla lägenhet lite tom. Men det har varit en helt underbar dag faktiskt.

Nu ska jag chilla lite till, imorgon står viktiga telefonsamtal, lunch och sedan häng med Pia på schemat. Om en vecka är det registrering i skolan och nollningen börjar! Kommer också bli awsome, ganska nice att få in lite pengar på att sälja iväg lite gammal kurslitteratur också. Känns dock jobbigt om jag skulle behöva böckerna igen. Men jag tror inte det.

Nej nu får det vara slut för idag, avslutar med ett citat från en makalös konstnär som allitd!

"Vänd dig inte bort, visa vem du är.
Göm inte dina nederlag.
Glöm inte att du är en vanlig människa.
Och Jag behöver dig.

Så ge mig dina fel, ge mig dina svek.
Och sorgen i dina anletsdrag.
Glöm inte att du är en vanlig människa.
Och att Jag älskar dig.
"

ur Frank Ådahl- En vanlig människa

Med kärlek!

Godnatt!

12 Augusti

NU ger jag upp. Dethär var droppen! Sista droppen! Nu är luften ur mig.

Har haft en underbar dag, underbar kväll men chill och lite tvätt. Underbart helt enkelt!

Så ska jag bara ta en dusch innan jag går och sover. Duschar, peelar fejjan lägger hårinpackning och ja nivet. Brudar mig.
Är klar och ska bara ställa alarm tills imorgon, SÅ ÄR TELEFONEN SÖNDER?! Vadfan HÄNDE?! Skärmen är grå och konstig...

Jag är less på otur nu, så jävla less!

Och jag har heller inga pengar till självrisken på försäkringen, KUL, KUUUUL! Så jag får vänta tills pengarna från Trygg Hansa kommer, vilket är typ tisdag. Om ingen vänlig själ har en gammal mobil som ligger och skräpar i något hörn någonstanns som jag kan låna sålänge? =)

Nu är jag arg och less. Vadfan har jag gjort för att irritera de högre makterna så jävla enormt?! VA?! Kan någon jävel svara på det?

Fyfan, nu har jag ingen lust att sova längre!

11 Augusti

Det blev ingen spinning idag, heller inget köp av sportbh. Det får vänta tills jag rett ut lite saker och tills foten blir bra. Men det blev ett corepass på pilatesbollen här hemma. Det kändes bra men var tungt iom att jag varit så dålig på att träna denhär sommaren iom gips osv osv

Men det blev dock en sjukt annorlunda picknick med korvgrillning med min underbara Karro i knivsta!

Vi beslutade oss för att den mat de fåtal restaurangerna i Knivsta inte var något som vi var sugna på att gå till ica och köpa korv, engångsgrill och tillbehör och leta upp någonstanns att grilla!

Lättare sagt än gjort mina vänner! Men efter en stund så hittade vi en lagom diskret lite gräsplätt mellan lite bostadsområden att picknicka på.
Det blev skitsnack, brända korvar och massa skratt! =) Oh how I've missed you!

Efter dryga 3 timmar så åkte jag hem och tröttheten drog till med en rak höger över mitt ansikte. Jag fattar inte hur jag kan vara så trött hela tiden! Men men.

Innan jag hann placera mig i soffan och dega så gick jag till tvättis med all min sommartvätt+ alla lakan efter de som bodde här under URF. Det var inte lite tvätt kan jag lova! 3 fulla maskiner och en ensam maskin med klänningen jag hade på bröllopet bara för att den skulle handtvättas.

Sen har jag bara chillat, kollat på Glee, kollat på landskampen mellan Sverige och Skottland som Sverige ägde sönder med 3-0.

Tvätten ligger vikt på min säng, kanske ska slänga in den i garderoben och gå och sova?

Imorgon bär det av till Östhammar, eller rättare sagt Långalma. Ska intensivumgås med Madde ett dygn innan hon drar till Richard i stockholm. Jag har blivit lovad bad i havet!!! DET är lycka mina vänner! En sommar är inte en sommar utan bad i havet!

Dagens låt är Somewhere over the rainbow och här kommer youtubelänken, lyssna och njut mina kära!



Nej nu blir det sista rycket och sen sova!

Med kärlek!

Guds frid!

11 Augusti

FAAAAAN!!! Jävla skit!

Jag tänkte att jag kanske skulle gå på spinning imorgon och inser att min enda sportbh är på skl, så jävla ovärt! ååhh vad sur jag blev nu! Jävla skitskitskiiit!

Jag ahr träningsabstinens till tusen, har ju inte kunnat träna sen juni! JUNI! Det är fucking augusti nu!

Bah...

Vartfan kan man få tag på en billig sportbh? Nästan så jag tar mig en tur till typ ica maxi eller nått imorgon, måste ju vara billigare än typ stadium!

Jag får lite panik, eller mycket panik!

Nu ska jag nog sova. Känns som om det kanske är det jag behöver just nu.

Med kärlek!
Guds frid!

10 Augusti

Ett dygn utan cigg och socker. Insåg efter ca. 6 timmar utan snus att det går inte, rökningen fixar jag, men inte snuset. Inte nu. Så det får bli ett senare projekt.

Påtal om ingenting så har jag nu bestämt mig för att ALDRIG skaffa katter, fyfan vad dom grisar och har sig, har dammsugit varje dag, skurat badrummet 4 gånger på en vecka och får sopa jord ungefär 5 gånger dagligen för att dom har ner blomkrukor. Nej nej. Inte okej.
Visst dom är jättesöta och gulliga och så men det väger inte upp all städning, alla rivmärken och allt jävla röjande! Tur att de riktiga ägarna kommer hem imorgon! haha.

Har hårfärg i hela ansiktet också, att jag alltid lyckas hur mycket jag än försöker att inte kladda, på andra så går det bra, men ska jag färga på mig själv så går det åt helvete.

Imorgon hem till Uppis igen och jag lääängtar efter min soffa, min säng, min lägenhet och tryggheten i staden utan trauman. Det ska bli mys.

"ever since I was eight or nine
I've been standing on the shoreline
always waiting
for something lasting
loose your hunger, you loose your way
get confused and you fade away

oh this town
kills you when you are young
oh this town
kills you when you are young

I'm not the boy I used to be
this town has got the youth of me
all eyes turn hollow
from the work of sorrow

standing on the paving
by the office building
they've got so much to do
never time for you

we are shadows
oh we're shadows
shadows in the alley

you die when you're young
you die when you're young
you die when you're young"

Shoreline- Broder Daniel

Med kärlek!

G' natt!

9 Augusti

Vad ska jag göra av mitt liv? Jag är för orolig och kommer inte till ro för att sova, men ändå för trött för att orka något speciellt...

"Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag

Min klocka har stannat
Under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag

Vad vore jag
Utan dina andetag"

Kent- Utan dina andetag

Men kärlek!

8 Augusti

Innan så citerade jag en otrolig konstnär, nu kommer en annan:

Frank Ådahl- Pjäsen är över

"Du står ensam kvar, på scenen av ditt liv
Publiken har gått ut, rampljusen släcks nu
och allting blir så tyst
Det känns som om tiden tagit slut

Pjäsen är över och du kan slappna av
Du tyckete allting gick så bra
Pjäsen är över, men tomheten finns kvar
Finns det någon mening med rollen du har?

Du tar av dig masken och torkar bort allt smink
Du känner dig naken där du står
Du är så lycklig när applåderna du fick
att allt försvan du ej förstå

Pjäsen är över och du kan slappna av
Du tyckete allting gick så bra
Pjäsen är över, men tomheten finns kvar
Finns det någon mening med rollen du har?

Tänk så några dagar som vi har
läs manuskriptet om igen
Du ska se att Gud har en plan
för resten av dina dar
Men livet börjar om igen

Pjäsen är över och du kan slappna av
Du tyckete allting gick så bra
Pjäsen är över, men tomheten finns kvar
Finns det någon mening med rollen du har?

Säg finns det någon mening med rollerna vi gör?
Låt Jesus få bli allt du lever för
Låt Jesus få bli din regisör"

Med kärlek!

7 Augusti

Som de flesta nätter de senaste 2 veckorna så kan jag inte sova, jag får ingen ro och tankarna bara snurrar.

Varför?

Hur ska det lösa sig?

Orkar jag göra resan en gång till?

Männsikor utan ansikte från nya minnen är runt mig när jag sluter ögonen, människor med ansikte är med mig från gamla minnen när jag sluter ögonen. Det är inga trevliga människor, inga trevliga minnen.

Jag vill bort, jag vill komma iväg. Hade jag haft pengar så hade jag tagit en veckas charter helt för mig själv. Jag vill inte och jag orkar inte. Jag får lite panik på ensamheten samtidigt som jag inte vill att någon ska tycka synd om, jag vill bli omhållen samtidigt som kännslan av att sitta fast ger mig panik.
Men mest av allt så vill jag bara glömma, inte veta om, inte behöva sjukhus och sprutor.

Delete.

Poff.

Borta.

Varför kan inte minnet vara så enkelt som en dator att man lägger det man vill rensa bort i papperskorgen och sen tömmer den så finns det inte mer.
Poff.
Borta.

Min vän William Shakespeare har en bra replik i en av hans skapelser, En midsommarnatts dröm:

"Av sömnlöshet blir sorgen bara tyngre."

Men om det inte går att sova, så blir sorgen bara tyngre och tyngre och smärtan skarpare och sömnbristen mer påtaglig.

Tänk att få sova mer än 1 timme i taget utan att vakna i panik. Vilken lycka. Vilken dröm. Vilken midsommarnatts dröm.

Jag vill bort, nu. Bara för några dagar. Snälla livet?

Med kärlek!

6 Augusti

En dag med blandade känslor, men ändå helt okej.

Middagen med den farligt fina blev farligt bra. 1-1 i biljardmatcher! Revanch kommer! =D

Vaknade imorse och kände bara NEJ, jag.vill.inte!

Segade då hela dagen till typ 17-tiden och då begav jag mig till Tempo eller vad det heter och köpte viktigheter som mjölk och frimärken, imorgon så kommer Försäkringskassan få brev av mig! woho!

Sen fick jag panik på att bara sitta upp-och-ner och pilla naveln. Jag klarar inte grejen att bara vara, jag vill inte, jag orkar inte. För mycket tankar som snurrar. Så jag läste Dårens Dotter i två timmar innan jag och Jochen bestämde oss för att dra till Kairo och bada. Vi tog en tur förbi Fysingen för att kolla om Fia ville hänga med när hon slutat, men hon hade en dejt! Vad har jag missat?! Det blev donkenchill och så drog vi.

Solen sken över Kairo och jag älskar fan att bada, det finns inget bättre! Åh åh! Blir det inget annat planerat imorgon så tar jag nog en prommis dit och lägger mig och glassar i solen och badar helt för mig själv, om ingen vill hänga med såklart! =)

Efter badet så åkte jag och Jochen till Hemköp och köpte chips och dipp och så blev det Monthy Pyton för hela slanten och nu har han dragit hem och jag får snart panik på kattbebisarna!
Visst dom är JÄTTESÖTA, men inte så söta att det är okej att ha bort tangenter från min dator och riva mig på magen! Gå och sov nu ungjävlar så jag får vara lite ifred, snälla?

Nej nu ska jag nog fortsätta sitta och skråla en stund och spela kungen innan det är sängdags! =)

Med kärlek!
Guds frid.

2 Augusti

Idag har verkligen varit en helt underbar dag, vaknade vid 12-tiden och kände att nej, jag måste inte gå upp, idag får jag ligga kvar i sängen och bara dra mig.

Sagt och gjort.

Vid 15-tiden så gick jag upp och åt frulle, sen var det tvsoffan med Hanna som gällde och där låg vi till middagstid i pyjamas, sen duschade jag, lade in en tvätt, så drack vi kaffe och kollade på rapport, åkte buss till rimi och köpte godis och gick tillbaka till soffan. Mina kläder är i torktumlaren och nu har jag pluggat in ett par hörlurar i datorn och bara njuter av att det är jag, datorn och musiken som hörs. Ingenting annat.

Läste några fina rader idag som är så jävla sant, jag blev nästan lite tårögd.

"Var vänlig. Kom ihåg att var och en du möter kämpar sin hårda kamp."

Med det säger jag hejdå för mig idag. Imorgon vankas Uppis med läkartider och middag men en såndär farligt fin människa!

Guds frid!

2 Augusti

Nu är Prideveckan slut och jag är slut!

Det har inte blivit en sömnrik vecka men ack så bra ändå. Fina människor, fina stunder och mycket att göra. Precis som jag vill ha det.

Imorgon så blir jag ansvarig för 4 kattungar och en kattmamma. Det blir myspys!

Tisdag till uppis för läkare, röntgen och hjärnskrynklare. Sen förhoppningsvis en middagsdejt. Vi får se helt enkelt!

Nu ska jag återgå till att svettas som en klimakteriekossa och kolla på tv med broberg d.ä.

Guds frid!

27 Juli

Efter en trevlig men trött dag i pride house och på stan så sitter jag nu igen i den brobergska soffan men Broberg den äldsta.

I ett försök att känna mig mindre ofräch så har jag målat om naglarna och tagit mig en dusch och skrubbat och skrubbat.

Men hur mycket måste man skrubba för att bli ren?

Nu ska jag sova, måste upp om 9 timmar och ligger drygt 18 timmar back eller så.

Men Pride är igång och glöm aldrig

”Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.”

1 Kor 13:13

Guds frid!

25 Juli

Jag vill inte mer nu, jag orkar inte, jag verkligen orkar inte mer nu. När min själ precis repat sig och mardrömmarna försvunnit så skall de återtas av andra. Drömmar med människor utan ansikte.

4½ års kamp som jag nästan vunnit och nu tillbaka till ruta ett bara att fortsätta igen frågan är om jag vinner denhär kampen, är mina krafter tillräckligt starka, orkar jag med dethär en gång till? Eller kommer mina krafter sina i mitten, kommer jag komma helskinnad ut i dethär?

Min själ är inlindad i en blöt, kall disktrasa, jag försöker spela så att disktrasan inte ska synnas, jag ler, jag skrattar men egentligen så vill jag bara sova bort min tid.

Systrarna Underbara med stort U finns där, hela tiden, för dom måste jag vinna denhär kampen. Dom är för fina för att jag ska ge upp.

Men kommer krafterna att hålla i sig?

Med kärlek!
Guds frid vare med er!

23 Juli

Verkligen inte gjort någonting speciellt under dagen. Men ändå så klev jag ur sängen vid 11. Hur jag lyckas.

Fast jag, jag har städat, läst, kollat på en halv film, varit på Ica och handlat, lagat mat till mig och Jojjo.

Efter att ha jobbat till 20 kom redan nämnda kvinna över, vi åt pepparkaré med potatis och någon bbq-sås, kollade roliga klipp och sen var det till att hugga in på maränger, glass, grädde, banan och chokladsås. Lagom höga på socker och lagom paltkomiga så kollade vi på bloopers på youtube och vädrade kärleksbekymmer om vart annat. Åh vad jag älskar sånna där riktigt tjejfjolliga dagar där man bara för älta, älta och ÄLTA! Så underbart.

Älskar även denna liknelse:
Vi sitter och pratar om att ha THE talk med någon som man har en cruch på och min kära vän kläcker

"Att ha snacket är som att kolla om man har en könssjukdom. Man vill veta men ändå så skjuter man upp det för om det är så att man har det så vill man inte veta. Men då kan man ändå göra någinting åt det"

Det är så jävla sant, för hur mycket jag än vill veta så vill jag inte det, tänk om jag överanalyserat allt sen november, att jag faller pladask i avgrunden och det kommer göra så jävla ont!
Men ändå så är det bättre att då veta, att falla, att få jävligt ont i själen så man senare kan gå vidare.

Men av någon anledning så känns mina ovetande moln mycket tryggare än att faktiskt ta tag i saken.

Men jag skulle nog aldrig förlåta mig själv för att jag inte tog tag i det om det visar sig att jag missat chansen att få dela livet med världens vackraste och underbaraste kvinna för att jag är på tok för feg. Shit vad jag hatar min feghet.

Hur ska jag lägga upp orden? Hur ska jag formulera mig?
Att förklara för någon hur man verkligen känner är det mest sårbara du kan göra som människa, du lägger ditt hjärta i någons hand, antingen så tar denne emot detta och vårdar det på samma sätt som du vårdar dennes. Eller så får du tillbaka det.

Jag får panik!

Fast nu så ska jag sova lite, imorgon så vankas det supa på sigmaängen och jag ser verkligen fram mot det!

Med kärlek!
Gud frid!


Precis så är det, precis så.

22 Juni

Om ett dygn så är det lön och det kommer nog bli svårt att få slantarna att räcka till. Men vi får hoppas på det bästa!

Imorse så fick jag spel på mitt fördömda gips, med en kökssax i högsta hugg så fick det sig en omgång. Detta är inte det smartaste jag gjort i livet för jag känner nu att det är faktiskt inte helt läkt, även om den mest är mina leder som varit stela i mer än 5 veckor som gör ont så känner jag av frakturen men men. Gjort är gjort, jag ska till läkaren snart och jag hoppas att jag inte varit helt dum i huvudet. Eller jo det har jag, men det är en del av mig som ändå känner att det var värt det.

Jag har foten lindad nu och har dubbla stödstrumpor på, får inte på mig skorna då, men min toffla funkar fint. Fast helt ärligt så tror jag mina skor är rätt bra, de ger bra stöd och då är det bara lederna som känns.

Pappa blev flyförbannad på mig och mamma sa inte ett knyst. Förlåt men det var inte jag som la mig och sov klockan 20 igårkväll så vi inte hann vaxa hennes ben. Jag sa faktiskt till henne att hon skulle ropa på mig om hon ville att vi skulle göra det.

Efter ett lite stressat telefonsamtal samtidigt som jag packade ihop mina saker så bestämdes det att jag ska vara kattvakt till massa kattbebisar och en kattmamma veckan efter pride och några dagar till. Kommer bli sweet! En vecka till i väsby under sommaren. Tanken slog mig att det finns två ormar i hushållet också, jag är för mycket djurvän för att ens tänka tanken på att de ska få leva under en filt i mer än en vecka.
Kanske dags att bli av med min ormfobi? Om planen inte är annan så tänker jag iaf försöka, annars så får jag be om hjälp att mata dom av någon som är mindre rädd.

Jag hade turen att få sjuts till väsby station av pappa och med onda leder tog jag mig till uppsala.

Väl hemma så bänkade jag mig i min älskade soffa, lät väskorna stå och njöt lite av tystnaden samtidigt som jag blev skrämd av den. Men sen så kickade jag igång lite.
Gick till statoil och köpte cigg, snus och en cola. Såg ett välbekant ansikte som jag en gång hade en cruch på, hälsade på avstånd och insåg att jag nog inte blev igenkänd. Herregud har jag förändrats så mycket sen sjuan?

Sjuan... I och för sig, då hade jag megatunna ögonbryn, långt lockigt hår, var mindre än jag är nu, skulle aldrig sätta på mig en keps eller boxerkallingar och levde i sportkläder och spenderade min tid i Grimstahallen. Jag hade även taskig attityd mot allt som var annorlunda även om jag försonats med tanken på att jag själv tänder på kvinnor och då är annorlunda. Jag var en riktig sportfjortis med långt hår.

vad är jag nu?

Ett klantarsel som lagt träningen lite på hyllan, har kort hår och skulle aldrig sätta på mig stringtrosor igen. Har taskig attityd mot alla som följer normen som döda fiskar och ja. Jag vet inte.

Nu är klockan över midnatt som alltid, två av fyra väskor är upppackade och rena kläder är lagda i garderoben, smutsiga i tvätten.

Jag svettas som en gris och har på känn att jag kanske har feber, jobbigt när man inte har en termometer. Och inte hjälper det att jag har fönstret på vid gavel och bara har shorts och bikiniöverdel på mig.

Jag har inte ens varit ifrån min familj i mer än 12 timmar efter att ha bott där i ca 4 veckor och saknar alla redan. Framförallt mamma.
Det skrämmer mig att de ska flyga imorgon och att jag aldrig hann krama mamma hejdå och säga att jag älskar hene för att jag blev stressad av Josse och pappa. Tänk om det händer något de två veckorna som de är borta och jag aldrig hinner göra det. Tanken svider i mig och tårarna bränner i ögonen. Jag hatar när de jag älskar ska flyga, jag hatar att flyga själv! H.A.T.A.R!

Nu ska jag nog spela ett parti spindelharpan och lyssna lite till på Melissa Horn innan jag sover.

Men kärlek!
Guds frid!

16 Juli

10 dagar kvar nu, men det känns som om jag inte orkar en sekund till.

Har haft en underbar dag. Hade lunchbesök och efter käket så la vi oss i solen och solade i timmar.

Jag kan inte komma ifrån att din närhet ger mig behagliga rysningar längst hela ryggen och gåshud. Du är för fin för att vara sann.

10 dagar, jag ska orka!

Nu läsa!

Med kärlek!
Jah bless.

13 Juli

Sommarnatten är ljumen, denhär tempraturen får det gärna vara året runt, dygnet runt. Jag är bitter för att jag är svettig under gipset och inte kan bada.

Eller egentligen inte bitter, mest ledsen.

Men natten är mörk, mörk blå och datorskärmen lyser utt så jag ser något, glöden på ciggaretten i mungipan lika så. Några pubertala personer av blandade kön och med för hög promillehalt i blodet förstörde en stund mitt lugn.
Men så kom brisen och träffade mitt ansikte, jag andades och mindes sommrarna när jag och var pubertal och med för hög promillehalt i mitt blod. Då blev jag glad åt att de verkade ha trevligt och tog hand om varandra i stället.

Föräldrarna sover djupt i rummet brevid balkongen och dörren är öppen, jag vill inte föra för mycket ljud så de vaknar, så jag ska nog ta mig in och ner för att ta en dusch. Datorn får sova ute inatt och jag hoppas på att det inte börjar hällregna. Men jag tror inte det.

Himlen är djupt blå, natten är ljummen och jag är ändå ganska tillfreds egentligen.

Men kärlek!
God natt

2 Juli

Du är i min närhet varje dag och ändå så saknar jag dig varje kväll.

Imorgon är det bröllop på Ljusterö, åker tidigt på morgonen med Bosse och Rosie, sedan vigsel osv osv. Jessica och gipset ska vara bartender på festen. Fia kommer sen och hämtar mig på ön på söndag morgon och så ska vi vara i väsby senast 10 för konfirmation. Det kommer bli en körig helg och jag kommer decka på söndag.

Det blir ju inte bättre av att alla tjatar om att bada och pappa är värst och att det inte har gått en enda dag sen jag gipsades utan att någon drivit med det minst 2 gånger/dag.
Jag VET att jag inte går som alla andra, jag VET att jag inte kan bada på minst 4 veckor till, jag VET att jag tar mig fram långsamt, jag VET.

Okej?

Stop rubbin' it in my face! Jag pallar inte mer snart, det tär mer än det verkar.

Nu ska jag packa ihop allt inför imorgon och söndag och sen sova.

Med kärlek!
G'natt!

27 Juni

Det händer mycket, det har hänt mycket och min sommar är totalförstörd!

Har kommit hem efter en vecka på Finnåker, platsen på jorden där jag verkligen känner mig hemma.
Det var sådär mysigt som det alltid är, förutom den lilla detaljen att jag på fredags eftermiddagen (vi kom dit på torsdagen) smäller foten i en sten och bryter den, så nu är benet som går från lilltån helt av och det blev en roadtrup till lindesberg för att gipsa.

Så resten av veckan hoppade jag på kryckor och gör fortfarande i minst 3 och högst 5 veckor till... så jag kan inte bada, inte hoppa studsmatta med Jacob, inte springa, inte promenera, inte spela varke volleyboll eller fotboll.
DET SUGER PUNG!

Men men, midsommar var härlig. Jag orkade helt ärligt inte åka med mamma och pappa till hälsingland så jag stannade hemma i deras slott.
Det var inte peppet att åka iväg samma dag som jag redan suttit i en buss 2½ timme, inga rena kläder, svettig som ett djur och så trött att jag ville sova bort min tid.
Jag kände mig så otoligt taskig mot mamma men jag kände bara att jag skulle inte vara något kul sällskap.

Men på midsommaraftons kväll så kom den kära kretsen över, vi grillade, åt massor med mat, Jocke hade med sig gitaren så vi satt och sjöng inpå småtimmarna och hade så jävla mysigt! Det var den finaste midsommaren som jag kunde ha med gipsat ben!

Dagen ha rbara gått åt till att diska och städa i köket och att tvätta.
Sen på kvällen så åkte jag till Emilia och spenderade massor med tid med henne och Richard som jag inte träffat på jättelänge.
Jag och R delade en taxi hem till mig och det slutade med att vi hamnade i köket och pratade, det är så skönt att prata med någon som verkligen förstår en, dela kärleksprobelm med någon som man vet kan relatera till det man pratar om. För inte så länge sen så promenerade han hem och jag ska snart sova.

Min fot värker ordentligt för första gånge så jag ska trycka lite alvedon och diklofinak och sova.

Btw. Melissa Horn spelar i sommar, jag ska dit, jag ska spendera den kvällen med dig. Det har jag bestämt!

Massor med kärlek!

One love!

10 Juni

Som alltid så är det under nattetid som jag bloggar. Känns som den enda tid på dygnet som jag tar det lite lugnt.

Dagen har varit bra, riktigt bra.
Alltid trevligt att åka till väsby för att träffa kära människor och spendera tid i sällskap av dem.

Sen så kommer jag hem och kännslan nästan slår omkull mig som en tidvattenvåg.

Ensamheten.

Nu ska jag lägga mig och fortsätta läsa min otroligt intressanta kriminalroman!

Med kärlek!
Guds frid!

8 Juni

Hemtentan är inne och jag har inget vettigt att göra egentligen.
Ingen litteratur att läsa, inga anteckningar att skriva rent, inga examinationer som ska förberedas och ingen ångest över att jag kommer att försova mig till ytterligare en viktig föreläsning.

Ingenting.

Dagen har varit helt underbar, mötte Jane och Pia nere på stan efter att ha vaknat och varit bakfull som allt för många mornar och sedan lämnat ett pappersex av hemtentan i skolan. Sen så var jag lite personal shopper till Pia, en lunch och så lite chill i stadsparken med volleyboll, spalding och ett nyköpt baseball trä med tillhörande boll. Marie, Sofie och Anna anslöt sig och även boxerbruden Tora. Det var helt enkelt underbart.

Men så kommer jag hem till mig lägenhet som vägrar städa sig själv.
Inser att terminen är slut och att jag inte kommit in på sommarkursen i Normkritisk gestaltning på Stockholm Teaterhögskola och i stället för att känna lättnad över att jag inte har någon skola fram till 1 September så känner jag bara en otrolig tomhet.
Det bränner bakom ögonen och jag vet inte vad som är värst, att inte ha skola eller att ha ångest för att jag inte har någon skola.
Men just nu så känner jag mig bara så otroligt liten som människa.

btw, jag, Ia och Linda har ett avtal, vi ska leva hälsosamt, vi ska gå ner i vikt. De har graviditestkilon att bli av med och jag har överflödskilon.
Jag är taggad till tusen och ingen ska få stoppa mig, jag ska visa hela världen att jag också kan vara en vältränad Idrottslärare med en snygg figur och en tränad kropp som inte skvalpar runt likt havsvågor bara jag rör mig.
Jag ska kämpa och hoppas på det bästa
att jag inte är doomed to be fat!

Förhoppningsvis i alla fall.

Jah bless!
Med kärlek!

4 Juni

Jag har haft det riktigt bra de senaste dagarna.

I onsdags så kom jag inte upp ur sängen förens vid 15-tiden så då drog jag iväg till väsby. Chillade och grillade med folket på ku och så drog jag hem till Fia, vi käkade lite tårta och drack kaffe och sen så sov vi. Eller mer, båda låg vakna och ingen kunde sova.

Imorse så gick jag upp tidigt, gick till ica och köpte frulle till oss. Dum som jag var så lånade jag Fias skor, hon har snäppet smalare fötter än mig så jag har fått blodblåsor på lilltårna! KUL, jävligt kul!
Men efter en lång och mysig frulle så kom Brage och hämtade upp oss så blev det en tur till Länna/Västerhaninge för att hämta lastbil till Karins klass som tar studenten imorgon (idag, bloggar som alltid efter midnatt) fast jag och Fia var lite lunchhungriga så vi stannade på Vega baren som förövrigt är sveriges äldsta hamburgerhak, de kollade lite snett när två småbrudar kommer in och beställer 150-grammare, Fia klämde sin utan problem och jag kunde nästan hålla upp i Brobergstempot, men efter en stund så la min mage av och skrek till mig. Behövde gå emot en av mina principer och slänga mat.
Så vi åkte tillbaka till väsby, det är fan inte kul att tucka 30 på essingeleden men men.
Väl tillbaka så dog vi båda en stund, åkte till centrum och tillbaka och skaffade lite förnödenheter inför morgondagens studenter och tillbaka till Fisens päron.
Där appropå ingenting så började vi skura motorn på PartyPolon, lite (eller mycket) rost fixades och kofångaren bak blev rak några timmar och lite skitiga händer senare.
Nöjda med oss själva så tog vi en fika i bakluckan i solen och tittade på när Karins klass pyntade lastbil.
Hanna kom hem från baksidan, det var riktigt trevligt.
Sen körde fia mig förbi laley för att hämta skor och för att komma med tåget.
Vid 22-tiden var jag hemma i Uppis igen, slängde mig in på ica och köpte lim och industrisushi, sen förbi statoil som INTE hade stripes, jävla värdelösa mack!

Och nu de senaste 2 timmarna så har jag fixat den finaste skylten till Madde som springer ut imorgon (samma dag som tusen andra och jag har ångest för att jag inte kan vara på 6 olika ställen samtidigt) Den blev verkligen sjukt snygg och nu ska jag bara försöka fästa den på ett gamalt moppskaft som jag hittade i korren.

Sen ska jag duscha, klämma blodblåsor, måla naglarna och försöka hinna sova lite innan jag måste upp vid 7. Vi får se hur det går :P

Städa och göra hemtentan får bli en annan dag!

Nu, duschen!

1 Kor 13:13!
Guds frid!

30 maj 1.1

Det blev en helt awsome dag mina vänner! Men jag orkar inte redogöra för dagen som en löpande text så det blir en plus- och minuslista.

Plus:
+Det är skönt att jobba, jag börjar kunna saker och det är kul att skojja lite med kunderna. De verkar bli så mycket gladare.
+Jojjo är den finaste som fikade med mig på Ikea och lyssnade på mitt ordbajsande.
+Prinsessbakelse+kaffe=5 kronor på Ikea, farligt gott! (jag och Jojjo tröck i oss två var utan någon som hellst ångest!)
+Mjukglass för en femma styck också på Ikea.
+Söta spöklampor på Ikea som skrämmer bort sköpen under sängen!
+FÄRDIGA MATLÅDOR I FRYSEN! Hellst ska man ha glömt bort att man gjort dom, som idag, efter att ha varit i tvättstugan i typ 2 timmar och fixat. Öppnar frysen och så ligger det lite färdig varmkorv med potatismos och ärtor som det bara var att slänga i micron! Awsomeness!
+Dropin tvättstuga för oss oplanderande människor.
+Rena lakan i sängen
+Organiserad garderob för bara 70:- på Ikea. Pss. jag ÄLSKAR ikea ds.
+Träffa fina Hanna imorgon och plugga! En vecka tills jag ska in med hemtentan och jag kommer börja med den, det är rekord i framförhållning!

Minus:
-Kompetenta kunder som lägger 20 kilos säckar med betong på bandet med streckkoden neråt. Jag.får.inte.lyfta.men.är.för.envis.för.att.be.om.hjälp.
-Ännu mer kompetenta kunder som börjar waina om totalsumman när de handlat en miljon småsaker á 50 spänn.
-Byta lakan, så tråkigt, så värdelöst.
-Just nu är inte skollagen det roligaste att ta sig för när det är en solig kväll dock ett måste.
-Min tvätt är inte klar för ens 22:20... suger.

Nu ska jag chilla lite, njuta av att jag haft en så bra dag och dricka kaffe. Underbart!

Med kärlek.
Gud välsigne dig!