30 Augusti

Nu är jag uppe sådär sent igen, jag fattar inte att jag aldrig lär mig...

Som en bup-tant sa till mig när jag var 16:
"Du låter nog sömntåget gå och sen gå igen. Vilket inte är bra. Känn efter när du är trött i stället"

Men det är på nätterna som inspirationen kommer, inspirationen till att skriva, inspirationen till att måla, att rita, att skapa helt enkelt!

Det är även på nätterna som alla tankar på något sätt går att organisera, det faller på plats.

Jag föll pladask i December, längtade, önskade och nu när jag egentligen har det framför mig och bara kan ta emot det som jag önskat så backar jag. Varför? Vadfan är jag rädd för egentligen? Vad är det som håller mig tillbaka? Varför har jag inte förstått att alla smått kryptiska status-uppdatringar på FB faktiskt varit riktade till mig? Eller har jag inte velat förstå det?
Jag ryser när jag tänker på dig, blir glad när jag pratar med dig och orolig när det händer dig eller småttingarna något. Varför är det så jävla svårt att få ut ord ur käften i nyktert tillstånd?

Påtal om ingenting så är huvudvärken tillbaka igen, jävla skit! Från och till nu i en vecka och det känns som om hjärnan ska hoppa ur skallbenet på mig och jag kan inte göra ett jävla skit som överhuvud taget höjjer min plus. Ska nog gå till studenthälsan på tisdag och kolla upp detdär, för det känns inte helt bra. Jag brukar knappt ha ont i huvudet när jag är bakis liksom.

Men nu ska jag nog försöka sova.

Godnatt darlings!

Med kärlek!
Guds frid!