Om ett dygn så är det lön och det kommer nog bli svårt att få slantarna att räcka till. Men vi får hoppas på det bästa!
Imorse så fick jag spel på mitt fördömda gips, med en kökssax i högsta hugg så fick det sig en omgång. Detta är inte det smartaste jag gjort i livet för jag känner nu att det är faktiskt inte helt läkt, även om den mest är mina leder som varit stela i mer än 5 veckor som gör ont så känner jag av frakturen men men. Gjort är gjort, jag ska till läkaren snart och jag hoppas att jag inte varit helt dum i huvudet. Eller jo det har jag, men det är en del av mig som ändå känner att det var värt det.
Jag har foten lindad nu och har dubbla stödstrumpor på, får inte på mig skorna då, men min toffla funkar fint. Fast helt ärligt så tror jag mina skor är rätt bra, de ger bra stöd och då är det bara lederna som känns.
Pappa blev flyförbannad på mig och mamma sa inte ett knyst. Förlåt men det var inte jag som la mig och sov klockan 20 igårkväll så vi inte hann vaxa hennes ben. Jag sa faktiskt till henne att hon skulle ropa på mig om hon ville att vi skulle göra det.
Efter ett lite stressat telefonsamtal samtidigt som jag packade ihop mina saker så bestämdes det att jag ska vara kattvakt till massa kattbebisar och en kattmamma veckan efter pride och några dagar till. Kommer bli sweet! En vecka till i väsby under sommaren. Tanken slog mig att det finns två ormar i hushållet också, jag är för mycket djurvän för att ens tänka tanken på att de ska få leva under en filt i mer än en vecka.
Kanske dags att bli av med min ormfobi? Om planen inte är annan så tänker jag iaf försöka, annars så får jag be om hjälp att mata dom av någon som är mindre rädd.
Jag hade turen att få sjuts till väsby station av pappa och med onda leder tog jag mig till uppsala.
Väl hemma så bänkade jag mig i min älskade soffa, lät väskorna stå och njöt lite av tystnaden samtidigt som jag blev skrämd av den. Men sen så kickade jag igång lite.
Gick till statoil och köpte cigg, snus och en cola. Såg ett välbekant ansikte som jag en gång hade en cruch på, hälsade på avstånd och insåg att jag nog inte blev igenkänd. Herregud har jag förändrats så mycket sen sjuan?
Sjuan... I och för sig, då hade jag megatunna ögonbryn, långt lockigt hår, var mindre än jag är nu, skulle aldrig sätta på mig en keps eller boxerkallingar och levde i sportkläder och spenderade min tid i Grimstahallen. Jag hade även taskig attityd mot allt som var annorlunda även om jag försonats med tanken på att jag själv tänder på kvinnor och då är annorlunda. Jag var en riktig sportfjortis med långt hår.
vad är jag nu?
Ett klantarsel som lagt träningen lite på hyllan, har kort hår och skulle aldrig sätta på mig stringtrosor igen. Har taskig attityd mot alla som följer normen som döda fiskar och ja. Jag vet inte.
Nu är klockan över midnatt som alltid, två av fyra väskor är upppackade och rena kläder är lagda i garderoben, smutsiga i tvätten.
Jag svettas som en gris och har på känn att jag kanske har feber, jobbigt när man inte har en termometer. Och inte hjälper det att jag har fönstret på vid gavel och bara har shorts och bikiniöverdel på mig.
Jag har inte ens varit ifrån min familj i mer än 12 timmar efter att ha bott där i ca 4 veckor och saknar alla redan. Framförallt mamma.
Det skrämmer mig att de ska flyga imorgon och att jag aldrig hann krama mamma hejdå och säga att jag älskar hene för att jag blev stressad av Josse och pappa. Tänk om det händer något de två veckorna som de är borta och jag aldrig hinner göra det. Tanken svider i mig och tårarna bränner i ögonen. Jag hatar när de jag älskar ska flyga, jag hatar att flyga själv! H.A.T.A.R!
Nu ska jag nog spela ett parti spindelharpan och lyssna lite till på Melissa Horn innan jag sover.
Men kärlek!
Guds frid!
