28 April

Det börjar reda ut sig, sakta men säkert.

Mormorn mår bättre, hon fick en pacemaker och är nu hemma och glad igen!

"Nu ska här bli dans på västra ban"

Sa hon sist vi pratade.

Jag är fortfarande lika stressad men glad i huvudet. Det börjar reda ut sig.
Igår i skolan så hade vi information med en studievägledare vilket var galet givande. Det slutade med att jag lämnade in en ansökan om att byta inriktning. Så nu kommer jag läsa till idrotts- och dramalärare. DET känns stört skönt! Det enda som är jobbigt är att HiG (Högskolan i Gävle) är det enda lärosätet som har dramainriktning på lärarprogrammet och är då det enda stället där jag kan läsa den inriktningen. Men det löser sig nog! Idrottsinriktningen är dock svår att komma in på, men ju mer högskolepoäng jag får ju mer förtur får jag och än så länge så har jag knappat in mina 15 hp.
Hämtade ut mitt PM från förra kursen, som jag var så galet orolig för hur det skulle gå iom att det var den första vetenskapliga texten jag skrev i mitt liv. Men det gick bra, fick VG som var det högsta betyget man kunde få.

Nu ska bara rapporten bli klar och PM'et till denhär kursen. men det löser sig nog det med, ska försöka skriva lite idag och imorgon och på fredag och förhoppningsvis kunna maila utkastet till min lärare och förhoppningsvis kunna hinna få lite feedback. Men det beror helt på hur mycket jag kan klämma ur mig själv. Jag är ju lite så att jag jobbar bäst under press och just nu så är det ingen press, alls, det ska vara inne på måndag 23:59. Pressen kommer nog söndag kväll och på måndag.

Men igår och idag har jag förberett lite inför helgens konfirmandläger. Har satt ihop en awsome playlist och suttit och skrivit samma text på 20 lappar. Jag håller även på att tvätta och fixa en koreografi. Dethär kommer bli bra. Måste ringa Lollo, maila klassen och sådär.

Jag vaknar vacker
Jag är bra på allt
Jag doftar ljuvligt
Jag har magisk utstrålning
Jag är vansinnigt snygg
Jag har skön humor
Jag älskar min kropp
Jag har perfekta fötter

Detta ska mina kära konfirmander få in i sina små huvuden under helgen. Snart är det dags att leta upp en klänning och ha konfirmationer. I år igen. Undra egentligen hur många konfirmander som jag har varit ledare för genom åren?

Nej nu ska jag en tur till tvättis och skriva lite.

Med kärlek!
Gud frid!

22 April

Just nu så ligger känslan av att jag inte hinner med det jag faktiskt tycker är roligt, det jag brinner för och det som göra mitt liv lite mer värt att leva.

Jag vet inte varför jag känner mig så stressad, men stressad känner jag mig. Hela tiden. Jag är otålig och blir lätt sur, jag har konstant ont i magen och jag tvivlar på om jag gjort rätt yrkesval. Och oftast så mynnar detta i en lättretlighet som drabbar de som minst förtjänar det, så det slutar med att jag sen skäms och mår dåligt över det också.

För det är så mycket som jag vill med mitt liv att jag inte vet vart jag ska börja, vad jag ska prioritera. En kvinna som bidragit mycket till den jag är idag sa en gång:

"Allt är möjligt, ni kan göra PRECIS vad ni vill med era liv. Frågan är bara, vågar ni satsa allt och är ni villiga att verkligen jobba för att nå era mål?"

För det är så mycket som jag vill, jag vill öppna ett eget framgångsrikt café, jag vill jobba ideelt med det som jag brinner för, jag vill bo i Mocambique ett tag och ha min egen åker att odla på och bo i en basthydda med jordstampat golv utan el, rinande vatten och telefon. Jag vill resa jorden runt och gärna stanna minst en månad på varje ställe och verkligen uppleva hela världen. Jag vill bli en framgångsrik konstnär och först och främst då vara begåvad inom någon som hellst konstform. Jag vill komma in på Scenskolan och hålla på med teater och skådespeleri resten av mitt liv. Jag vill kunna tala flytande portugisiska, italienska och latin. Jag vill ha ett BMI som anses vara normalvikt. Jag vill vara vacker. Jag vill bli en framgångsrik basketspelare och gärna spela i Spanien eller Usa. Jag vill bota sjuka och hjälpa de som behöver det. Jag vill ha dreads och passa i det. Jag vill kunna skriva musik som berör och måla tavlor som andra vill pryda sina hem med. Jag vill gestalta och göra en ensam själ mindre ensam. Jag vill bli kock. Jag vill strukturera, adnimistrera och organisera. Jag vill vara någons prio 1. Men just nu vill jag ha en axel att gråta mot, någon som håller mig nere på jorden så jag inte försvinner in i mina ostrukturerade, förvirrade tankar, någon som håller om och ber mig att andas en stund.

Jah bless
G'natt!

19 April

Jag spenderade onsdag-måndag hemma hos mammsen och pappsen och mycket på Danderyd hos mormorn.

Hon mår bättre, vilket är asskönt och idag opererades hos och fick en Pacemaker. Mamma sa att det gick bra, ska ringa imorgon.

Så nu under tiden som jag var hos mammi och pappi så har jag inte gjort så överdrivet mycket. Var hos mormor hela dagen i fredags, jobbade lördag, jobbade söndag och var hos mormorn.

Idag så gick jag upp 8, men pallade inte riktigt. Käkade frulle och la mig i pappas säng som när man var liten och sov till 11. Det var väldigt nice.

Upp, kolla på värdelös hemmafrus-tv i form av Oprah och Rachel Ray.

Sen hem till Uppis på eftermiddagen, insåg att jag hade lite gamla kaffekoppar som låg och skräpade (möglade) härhemma. Tog tag i saken och ställde mig och diskade.
Sen har jag börjat skriva på Rapporten, ritat lite och gjort en totalt AWSOME partyplaylist på Spotify, den kommer glädja många under sommarens fester hoppas jag! Den är bäst hursom!

Nu ska jag nog städa lite till och sen sova, imorgon skola!

With love!
Jah bless!

14 April

När någonting som jag oroat mig för att det ska kunna hända faktiskt händer, när mardrömmar blir verklighet och verkligheten faller samman lite.

Då vill jag krypa upp i fosterställning i mammas famn, bli struken över huvudet och går höra att allt kommer bli bra.

Men det är inte alltid, eller någonsin, som mammas famn finns där när man vill det. Som idag, ni ringde mycket, ofta, lämnade meddelanden, mer än normalt (iom att vi talades vid senast igår) Jag befann mig på jobbet och kunde inte svara, men när ni ringde för ungefär 15'de gången på 2 timmar så insåg jag att det måste vara viktigt, viktigt som fan! Bad om tillåtelse att ringa tillbaka för att kolla vad det var.
Tankarna snurrade, har det hänt mamma något? Jacob? Josse? Pappa? Bosse?
Jag pratar snabbt med lillasyster som bekräftar att någonting hänt, mamma och pappa är på Danderyd, det uteslöt iaf att det var hennes som det hade hänt något iaf. Men det var många kvar på listan.
Så jag ringer snabbt till pappa, mamma svarar och bekräftar att någonting hänt.
Mormor, den personen som jag minst tänkte på för stunden men som jag drömmt om så många nätter ligger på en Hjärtavdelning på Danderyds sjukhus. Hennes hjärta har inte orkat ordentligt, så hon har fått vattensamlingar i lungorna och är almänt svullen lite överallt.
Detta förklarar ju den hemska hostan och de otroliga andningsbesvären hon haft i minst 1 månad nu.
Just i det ögonblicket föll min verklighet. Min mormor, min älskade mormor som jag varit så rädd för att hon ska bli sjuk i flera år nu, ligger på Danderyd efter en order från husläkaren att inte ens åka hem först utan att åka dit direkt.

Hon som man kan prata om precis allt med, hon som vet allt om mig, hon som jag kan prata kärleksproblem med (utan att hon värderar och ska börja prata om att homosexuallitet är något som går över, det är bara en fas), hon med de bästa kramarna i universum, hon som frågade vad hon heter och ville veta mer om personen som mitt hjärta ömmar för och var genuint intresserad och hon med den vankande gången. Hon som är den sista i sin generation i mitt liv mår inte bra!
Även om alla inte säger att det är allvarligt så kommer jag inte tro er förens hon sitter på mammas och pappas veranda igen, i sommar, med ett glas kylt rosévin i handen och dinglar med fötterna för att hon är så kort. Jag kommer inte tro er förens då.

För tyvärr är det så, hur lite jag än vill inse det så har hon alla odds emot sig. Min mormor är den bästa människan som finns, men tyvärr med den sämsta fysiken du kan tänka dig.

Sen är det fan alltid så att när det gäller gamla, så börjar det med något litet, sen blir det värre och värre och sen är dom fan borta. Det är inte okej! Inte okej någonstanns och det gör så jävla förbannat ont!

Jag vill bara att ni ska veta att just nu är jag så förbannat rädd att mista en av de viktigaste personerna i mitt liv att jag kanske inte är mig själv förens allt är bra igen. Bara så ni vet vad som är fel, så jag slipper förklara, för jag vill inte bryta ihop någonannanstanns än inom dessa 4 väggar som är mitt hem för det kommer jag att göra.

Mina vänner, jag vill bara att ni ska veta, att just nu är jag räddare än någonsin.

Med kärlek.

G'natt!

12 April

Idag har jag faktiskt pluggat och sökt jobb och städat lite och ringt lite viktiga samtal.

Men nu har jag kommit till stadiet att jag gör ALLT annat än att plugga... Då kan det bli så att man sitter och ritar på vad som kan bli en tatuering, vad som ska bli en tatuering.

Jah bless, nu är det kaffe&ciggtime!

One love!

11 April

Jag är sjuk, påväg att bli helt jävla sepesjuk och just nu är det bara i utvecklingsstadiet. Halsen känns som om en liten tomte sitter därinne med en rasp, vilket gör att jag knappt kan prata och ont gör det. Huvudet dånar så jag har haft persiennerna nere hela dagen trotts strålande solsken, jag klarar inte av det skarpa ljuset.

Jag har inte orkat plugga, inte orkat städa och det är ett under att jag ens orkade sätta på datorn.

Så när jag släpat mig ut i köket och gjort kaffe, så råkar jag sen spilla det över hela bordet. Mitt skissblock, mobilen och en bok blev dyngsura. Men jag tror att mobilen överlevde, den ligger på tork nu. Och det enda jag kunde tänka på var att jag behövde ta mig ut i köket igen och göra nytt kaffe. Men nu är bordet iaf rensat, avtorkat och rent. Alltid något.

I samma veva gick lampan i badrummet! Den i hallen har varit trasig i typ en månad men den behöver jag knappt. Det som suger mest är att jag har inte råd att köpa en ny lampa. men det får gå.

Nu ska jag fortsätta dricka kaffe.

One love

9 April

Det slog mig nu att Linn den gamla räven till coach fyller år idag. Typ 26 eller nått, jag lovar. Fan alla blir gamla. Tina fyller 20 och det är fanimig fredag mina vänner! =)

Jag masade mig upp i ottan, närmare bestämt 7 imorse. Åkte iväg till skolan, föreläsning om genus och Hirdmans teori om genussystemets uppbygnad. Tror nog att poletten trillar ner när jag malt mig igenom litetraturen. Det är helgens plan, MALA, KÖTTA SÖNDER litetratur helt enkelt!

Just för tillfället så lyssnar jag på Gothenburg Boys Choir's platta: Med lust och fägring stor- sommarens sånger och psalmer. Riktigt mysigt och sommarkänslorna viner i kroppen. Men bland sommarminnen, pojkröster och stämmor så saknar jag någon att hålla i hand.

One love, Guds frid!

8 April

Så försvan motivationen som smärtan efter en bitchslap.

Jag borde skriva syfte, metod och frågeställning. Jag kommer nog ha gjort det också innan dagen är slut.

Men just nu vill jag ha en kopp kaffe och en cigg...

Jah bless

5 April

Ibland är man trött när man bloggar, då kan april bli februari. Men det är så det blir ibland, helt enkelt.

Dagen idag var verkligen lika bra som jag trodde att den skulle bli igår.

Och jag står fast vid att jag är välsignad med fina människor, knappt det, ordet fin räcker inte riktigt, men det är det bästa mitt vokabulär kan få fram.

Every long lost dream led me to where you are
Others who broke my heart they were like Northern stars
Pointing me on my way into your loving arms
This much I know is true
That God blessed the broken road
That led me straight to you

Over and out!

Med kärlek
G'natt

4 Februari

Ibland så vill jag filma snuttar av mitt liv och i dessa filmsnuttar förmedla den känslan som finns i min kropp under JUST detta ögonblick.

Några sådanna ögonblick infann sig idag under påsknattsmässan i Fresta kyrka som gjorde min påsk, som alltid gör min påsk och som gör att en påsk är en påsk. Helt enkelt.

Som när jag och Jacob gått igenom kyrkbänkarna och tänt församlingens ljus de hade i händerna, innan de elektriska ljuset tänts och att se massor (för att vara en mässa i Fresta, massor med folk) sitta i kyrkbänkarna med små tända ljus i sina händer. Det var oslagbart vackert. Eller som när man kära och otroligt begåvade vän Hanna står, omsluten av mörker, på koret och sjunger:

"Var inte rädd för mörkret ty ljuset vilar där
Vi ser ju inga stjärnor där intet mörker är!"

Samtidigt som gåshuden sprider sig över varje uns av hud som existerar på kroppen så ställer hela själen sig frågorna, hur kan så mycket röst rymmas i en så liten människa? Hur kan en sån otrolig begåvning rymmas i en så liten människa? Samtidigt som kännslan, åh vad jag älskar denna lilla människa, sprider sig i varenda cell. För på något konstigt sätt så blir jag alltid nästan lite stolt, som en förälder som lyssnar till sitt barn, när hon eller hennes otroliga syster öppnar käften och låter toner omsluta.

Jag skulle också på något sätt vilja få resten av världen att känna den otroliga frid jag kände idag när postludiumet spelades. Känslan som sade, livet är i denna stund för vackert för att vara sant.
Små gester som betyder så mycket och mina ögon fylldes av tårar av glädje och klibbade ihop mascaraprydda ögonfransar.

Mitt liv är för välsignat av fina människor som jag älskar så högt att det ska vara rättvist. Men vad jag älskar er!

Nu ska jag sova, för om 6 timmar ska jag up igen. Imorgon blir nog en riktigt bra dag det också!

Med kärlek för han är sannerligen uppstånden! Bara så ni vet!

G'natt!

1 April

Jag har varit lite dålig på att blogga, men wtf.

Fick reda på att jag blev godkänd på kursen Förskolan och skolans samhällsuppdrag, fett najs! Sådär, då var det på riktigt, jag har mina första högskolepoäng!

Har även avslutat en til kurs och börjat en ny. Den nya är sjukt intressant! Oh how I love it!

Jag har varit inne i en liten svacka vad gäller livet, men nu är jag på g igen. Mer tagagd än någonsin! Så underbart!

Så idag åkte jag till skolan för en föreläsning om social klass. Galet intressant även om halva föreläsningen, om inte mer kanske, handlade om Marx och hans idéer...

Sen drog jag hem, småstädade lite, hämtade ett paket från Adlibris med kurslitteratur och det känns nice att jag redan har ALL litteratur för denhär kursen och nästan allt till nästa.

Efter att ha kollat på 4 avsnitt av The L-Word och såsat i soffan så fick jag god lust att ta en springtur iom att solen hoppat fram mellan molnen. Sagt och gjort, på med träningskläder och ut! Hur mysigt som hellst och jag förstår inte att jag inte är ute och motionerar mer. Dryga 1 timme blev det med lite powerwalk och löpning. Ska nog få med mig stavarna hem från mamma och pappa.

Jaaa. Jag VET det är tantvarning, men det är trevligt att gå med stavar, då har man någonstanns att göra av händerna!

jaja. Nu ska jag chilla lite och så blir det nog sängen, insåg inte att klockan var så mycket som den var! Galet ju!

Med kärlek


Lite nöjd är jag allt över min lilla runda =)