26 Januari

Det har löst sig med det mesta faktiskt. Det brukar ju göra det även om man hetsar upp sig som fan när det känns som om livet ska gå sönder till tusen.

Jag kom in på samhällskunksap AB och läser nu alltså statsvetenskap. Det är rätt mäktigt men det går.

Men jag har verkligen en otrolig ångest inför det första seminariet på fredag. Jag är intresserad som fan, det är jag och om jag tittar tillbaka så har jag varit aktiv och insatt under mina tonårs år. Men det hände någonting där när jag var typ 17-18, jag vet inte riktigt vad det var. Men då kom den, rädslan.
Jag är galet rädd för att någon ska säga till mig: "men lilla du, sådär kan du ju inte uttrycka dig" så jag började vara tyst i stället, jag lät de som är runt omkring mig tala som är så pålästa och intellektuella.
För inte kan väll jag? Nejdå det kan jag inte... Jag är ju inte lika insatt som hen och hen och hen.
Hen kan ju mycket mer om såntdär än vad jag kan. Hen är mycket mer vältalig och har ett mycket mer utvecklat vokabulär...

Så har tankarna gått, i flera år nu faktiskt... Inte kan väll jag? Nejdå...

Men jag måste på 2 dygn hitta tillbaka till dendär 15 åringen inom mig som stred för mina rättigheter, visste mina skyldigheter och kunde argumentera för sin sak så hon fick varenda beslutsfattande person runt sitt lillfinger och som till och med fick politiker att ta till sig hennes budskap.

Så nu börjar jakten med stort J, jag ska hitta tillbaka till henne.
Samt läsa två böcker á c:a 300 sidor. Det ska gå och på fredags så ska jag kicka ass!

Men nu ska jag nog knyta mig.

Med kärlek!
Guds frid!

18 Januari

Jag kom precis hem efter att ha jobbat ett ganska segt pass i baren.

Men jag hade fina Hanna i köket och jag blev så glad av att få träffa henne igen, jag har saknat alla idrottare så otroligt insåg jag idag och jag kände peppet inför B-kursen stiga.
och jag blev med en asnice, riktigt cool Uppsala-ride till cykel för 100 pix, inte illa. Tack som fan Hanna!

Men jag kom hem och öppnade posten, jag hade fått ett brev från Universitetet.
Skakande av förväntan så slet jag upp kuvertet och där låg det.

Beslutet som jag väntat så på, men med beskedet som jag inte velat tänka på.

Min ansökan om dispens är avslagen, jag får inte fortsätta plugga...

VADFAN SKA JAG GÖRA?!

Jag grät otröstligt i mer än en timme och nu börjar jag gråta igen när jag tänker på det. Fan, fan, fan! Jag som hade peppat järnet för att få börja igen.
"Gör om, för rätt" som pappa brukar säga. Jag är verkligen taggad, visst november/december har varit tuffa månader. Men jag kände min verkligen taggad på att ta mig ur den negativa spiralen.

Men men, jag ska förbi kåren imorgon och se vad jag kan göra, om det är lönt att överklaga. Om jag har någon chans.
Jag slängde även in en sen anmälan på studera.nu till sociologi och stadskunskap i hopp om att jag kanske kommer in på mina gymnasiebetyg och kan börja läsa samhällskunskaps inriktningen i stället helt enkelt. Vi får hoppas på det bästa.

Till råga på allt så hände någonting knäppt nu när jag skulle dra bort förbandet över mitt sår, alla stygn hängde med kompressen. Alla åtta. Jag förstår inte hur det är möjligt. Så jag måste ringa vårdcentralen om 4 timmar när dom öppnar också och hoppas att få komma dit snabbast möjligt så nån joppe kan få kolla på detdär. För det ser fan inte bra ut alltså...

Men men...

Nu ska jag nog sjunka ihop i en gråtande klump av ångest för att rycka upp mig om några timmar.

Guds frid!

13 Januari

Jag har tappat taget om Idrott och hälsa A-kursen och jag orkar nästan inte ha ångest över det.

Mest för att jag inte vill bekymra dig med min ångest och min brist på motivation, för det är ju egentligen enbart mitt eget fel. Foten gör fortfarande konstant ont, men den värsta udden av smärtan har avtagit. Det suger.

Jag vill träna, jag vill ha motivation, jag vill klara det här. Men jag vet inte om jag orkar...

Varför måste jag vara en så typisk vinterdepressionsmänniska?

med kärlek!
Guds frid!

2 Januari

Efter en KICKASS nyårsfest på holmen och ett dygn av chill i Sigtuna så sitter jag nu hemma hos mams och paps igen... Jag och pluggångest!

Dags att masskriva massa text och plugga SATAN! Hoppas att jag har kvar humanbiologibäckerna i väbsy.

Har också även fått en KICKASS förkylning.. askuul... jag kan knappt prata, men jag tror att den dunderantibiotikan som jag fått för infektionen i foten kan ta död på domhär basillerna också. (kostar en 10-dagars kur 500 spänn så ska den väll fan ta död på lite skit)

Men nu ska jag laga te och sen skriva som ett djur! Ni ska bara veta! =)

Med kärlek!
Guds frid!

Psst. jag fick 0.5 poäng från vg på vfu-journal 1 som jag skrev precis innan deadline, jag är bäst! pfft.