29 December

Dagarna går för fort känner jag, fast det är rätt skönt att dom går fort också av olika anledningar.

Jag börjar få lite ångest inför omtentan i humanbiologi nu faktiskt. Frågan är om jag ska gå och lägga mig snart och köra en pluggdag imorgon... Jag vet hur det kommer att gå, jag kommer sätta igång datorn och fortsätta jobba på att slå lillasyster i cube crash. Men ambitionen finns där!

Jag vill ha sommar, inte sommaren 2010 men sommar utan gips och värk och med sol, bad, öl, bilturer miss i nassen, vänner, solbränna, löpturer i skymningen, cykelturer runt halva norrort och ja.
Ni fattar.

Eller så vill jag ha vinter med skridskoåkning, skidåkning, snöpromenader, pulkaåkning, snöbollskrig och varm choklad... Utan gips och värk!

JAG ÄR TRÖTT PÅ MIN FUCKING-JÄVLA-FITT-FOT NU!!! FAN... jag är verkligen så less(en)

Det känns så jävla meningslöst att jag vill gråta lite på en axel, gärna får axeln ha en arm och en hand som stryker mig över håret, gärna får armen och handen, även axeln, tillhöra en människa som jag håller kär (eller håller mig kär) som säger: "Det kommer att bli bra nu Jessica, det löser sig"
Ackompanjerat av dennes hjärtslag.

Jag bjussar på lite bilder sålänge, i väntan på denna axel...


Sommaren 2006, jag och Bella var på Waxholm för att hälsa på havet <3 och ja, det var så länge sen jag gjorde det också... 4½ år känns skamligt, förortsunge...


Sommaren 2005, jag och Fia var på Allsång på Skansen. Sista med Berghagen kan ju nämnas. Vi posade fult med en glass, as you may see.


Sommaren 2007, vi chillade vid fyrisån. Mina kära homoies och jag.



Nyår 2007, jag och Virran var fula och posade fullt :P


Sommarkonf 2008. Jocke och Sophie tyckte nog att ledardragen var lite...heeeuumm... rolig. Om ni bara visste hur mycket jag saknar detdär skrattet! <3


Sommaren 2009, jag hade långt, fint hår och var utan gips. Håret var kvar tills emilia satte saxen i det och tröttnade efter halva klippningen :P


Augusti 2010, jag var i gipssalen för att få en ortros, efter helgips i 7 veckor... woho!


December 2010, jag opererar SAMMA JÄVLA FOTFAN(!!!) och får ha gips i 8 veckor till inom en 12 månadersperiod... kul... kul... Jag tänker nästan inte be om ursäkt för det groteska bilden, men jag gör det ändå, ursäkta den groteska bilden!


Och jag avslutar denna bildsession med en bild från Pride Paraden i somras. Denna skyllt bar en stolt dotter under SKU's flagg. Mycket fint, mycket fint. Jag ville hedra hennes lite extra liksom.

Med kärlek
Guds frid

27 December

det är så logiskt, alla fattar utom du
du har inte en aning, att jag tänker på dig precis just nu

Med kärlek!
Guds frid!

25 December pt. 2

Nu är klockan eftermiddag och jag är hemkommen till mams och paps igen.
Det blev en julaftonsnatt att minnas mina vänner, vissa stunder så ville jag pausa tiden, sitta kvar i känslan och bara vara ett tag till, tyvärr så är det inte möjligt i verkligheten men man kan ju hoppas.

Det hela började med att jag pratade med Fisgris på fejjan och slutade med att Anders, hon och Maria hämtade upp mig hos mams och paps sådär vid 01:30 tiden, vi åkte till fysingen och käkade bigmac sådär miss i nassen. Åkte gamla vägen hem från Märsta och jag och Fis skrålade gott i bilen, ungefär där var lyckan total.
Jag vet inte om ni kan förstå det, en bil, goda vänner, musik och välstämt skrål på mörka vintervägar med Anders vid ratten så det blir en sladd som gör att det pirrar till lite extra i magen.



Vi kom hem till Fia vid 3, Hotis och Madmike kom över och vi pratade skit inpå småtimmarna, eller ja, tills klockan vad 5 och jag och Fia åkte till julottan. Första året jag inte försover mig och det var helt klart värt att vara så trött under predikan att jag nu knappt minns vad prellen pratade om, bara poängen med predikan sådär i efterhand. Frestakören förstärkt med Hanna sjöng och det var gåshud till tusen.
Där ville jag också pausa, Fia vilandes på min axel och otroligt finstämd sång i en kyrka som bara lyser. Paus. Kom ihåg. Sug upp känslan.

Vid 7 så var vi tillbaka hemma hos Fia och la oss skavfötters i soffan och sov till 14 tiden, jag fick vakna till av att Fia drog på en myslista på Spotify medan hon duschade. Fick skjuts hem och fick även med mig en akustisk gitarr, nu ska jag väll allt lära mig dethär underbara intrumentet... Vi får se hur mycket tålamod jag har.

"Im the one who wants to be with you.
Deep inside I hope you'll feel it too.
Waited on a line of greens and blues
just to be the next to be with you."

Med kärlek
Guds frid och God fortsättning!

25 December

Som alltid så blir det bloggade på natten.

Min julafton har varit, helt ärligt, den bästa i världshistorien. Personligen så har jag struntat i allt som heter julklappar och köpte rent symboliskt någonting till mams och paps, Josse och Jacob. Mest för att jag vet att för Jacob och Josse så är det fortfarande så sjukt vikitgt detdär med julklappar.

Jag förväntade mig ingenting och blev därmed JÄTTEÖVERASKAD! Mamma och mormor hade tvingat mig att skriva en lista på det jag önskade mig, vilket bestod mest av grejer som underställ, ullstrumpor, raggisar och såntdär annat som man behöver men inte orkar köpa själv. Pappa tvingade mig att klämma ur mig något mer så det blev ett skidställ som jag gärna vill ha för att kunna ha när man är ute och går, åker pulka, skidor, skridskor eller annat kul på vintern.

Men julaftonen började på morgonen med att det blev lite stressigt. Jag snoozade lite för länge och vid 9 så åkte jag bulle (lyxade till det sådär på julafton) till Sollentuna kyrka och mötte upp Ia och alla knodds för att gå i gudstjänsten.

Ni som aldrig varit på en julgudstjänst med en 6 månaders bebis i famnen har missat något! Det var så stört mysigt att jag trodde att jag skulle gå sönder på fläcken!
Biologiska klockan säger tick, tack, TICK, TACK! haha.

Sa hejdå till dom fina och fick sjuts av paps och styvfarmor hem till mams och mormor som kokade gröt och mams var så söt.

"Jag har kokat 15 portioner för ni tycker ju så mycket om tomtegröt"
Vi var 7 personer som firade ihop varav 3 äter som myror. <3

Så vi åt frulle/lunch, sen om jag ska vara ärlig så dog jag i soffan en stund i mat- och citodonkoma, fan vad domdär tabletterna sätter sig på medvetandet. Jag blir iaf helt död av dom.
Lyssnade på julkonserten i storkyrkan och småsov till Kalle började.
Mams och paps stökade då fram glögg, pepparkakor, hembakta saffransskorpor och ädelost! MUMS!
Kalle i vanlig ordning, lika mysigt som alltid!
Sen Kan du vissla Johanna? min egen julfavorit, sov tyvärr igenom hälften (jag skyller fortfarande på citodonen)

Sen var det äta igen, julbord, NAM NAM! Så vi åt tills vi storknade, igen.

Vid halv sju var det dags för det väl tilltagna paketberget under granen.

Jag måste bara säga att mina föräldrar är dom sötaste, efter varje paket så frågade dom alla av oss syskon som firade ihop iår om vi är nöjda så långt, om det var bra osv osv.
SHIT SHIT, sluta vara så nervösa! Ni gör av med massa tid, ork och pengar! Klart som fan man inte kan vara annat än nöjd! Jag ville nästan bara gråta lite för dom var så fina!

Det slutade med att jag fick ett 10-pack Intersport strumpor (given julklapp varje år från mams och jag älskar dom!), ett par leggins, en assnygg gräddvit längre kofta, en skjortklänning (börjar också bli en given present från mor), ett par gräddvita benvärmare som matchar koftan, ullstrumpor, raggsockar, väskor till den alpina utrustningen, underställ, skidhandskar, ett par asmysiga tofflor OCH att jag helt själv ska få välja ett skidställ!!!
Så jag, mams och paps ska åka på mellandagsrean (jag tvingar dom att köpa ett på rean) och köpa ett ställ till mig!
Massa som man behöver! Helt klart bäst!

Sen fick det bli ett samtal till öst, mys mys mys. Lite jobbigt att jag saknar dig som en tok dock, efter bara 2 dagar. Men det är fan inte kul att sova själv!

Om 4 timmar ska jag upp och gå på julottan med finaste systrarna Broberg!
Kanske ska försöka sova lite nu då?

Med kärlek!
Guds frid!

22 December

Jag är sjukt dålig på att uppdatera, men det har väll sina förklaringar...

Sen sist så har jag lyckats operera foten, legat på sjukan i två dagar, skrivit en tenta och sovit mig igenom dagarna i smärta och citodondimma...
Jag har även hunnit med att göra en krigshärjad pepparkakskyrka som blev en blandning mellan ful, misslyckad och jättesöt med massa färger och M&M's (non stopen är slut öööverallt!)


Allt detta samtidigt som mitt hjärta slår hårdare och hårdare för dig för varje sekund som går.

Med kärlek!
Guds frid!

13 December

Jag var sjukt sömnlös inatt, det gick verkligen inte att sova. Jag låg och läste till 03:00 ungefär och sen så var det så obekvämt att ligga kvar i sängen så jag gick upp igen och satte igång datorn.
Där satt jag och kollade på AnaGina Show på svtplay.se, det måste verkligen vara bland det bästa som SVT producerat! Humor till tusen och Khadidja är min nya idol!
Vid 05:30 så somnade jag ett tag iaf och 06:47 så ringde klockan igen.

Och jag praktiskt taget flög upp ur sängen, jag ser era miner just nu och jag kan höra era tankar lång väg.
"Vänta, vänta vänta nu. Jessica? Flyga upp ur sängen? Efter 1½ timmes sömn och så tidigt? Det är NÅGONTING som är FEL på den meningen?!"
Men icke mina vänner, icke. Ibland kan även den morgontröttaste av morgontrötta förvåna er.
Anledningen till denna otroliga pigghet idag är en, den är ljus, det är vita dräkter, röda band och gröna kransar. Det är stämsång och musikalisk genialitet.
Ja ni tänker rätt, det är Lucia!

Om jag får välja en högtid som jag vill bevara, om alla andra skulle försvinna och bara den jag väljer får finnas kvar så är det utan tvekan Lucia jag skulle välja.
Det är något med lucia som ger mig gåshud så det nästan gör ont i cellerna. Jag älskar det.

Så jag flög upp ur sängen och upp i köket till mamma, pappa och lillebror. Gjorde kaffe och frukostmackor och placerade mig framför tv'n i köket. Där var det höjd volym och jag nästan krävde total tystnad av hela familjen, mamma förstod och höll inte låda, för pappa var det svårare, med för min 10-åring lillebror var det riktigt svårt. Han höll låda hela första halvtimmen innan det var dags för honom att åka till skolan. Jag trodde helt ärligt att jag skulle slå sönder pojken! Jag har aldrig varit så frestad i hela mitt liv.

Men jag höll mig i skinnet mina vänner, knep käft och tittade surt på honom där han satt på andra sidan bordet med sitt blonda ruffsiga huvud och är sådär söt som bara han kan vara.

Nu är tv ständningen slut och jag lyssnar ist på Uppsalas Musikklasser som finns på Spotify, länk kommer här: http://open.spotify.com/album/6VsTVd0PEXJAoHPhy9VAiA

Jag bjuder även på en bild, det är redan nämnda lillebrors klass för 1 år sen, min lillebror är den som har struten bakåt i stället för uppåt och han skruvade på sig kan jag lova.
Ja, alla kan ju inte vara såna luciakonservatister som jag, men ack så bra det hade varit ibland!

Med kärlek!
Guds frid!

12 December

Att bita ihop käkarna när man ser sin mamma och pappa vara nära gråten.
Att bita så hårt för att man själv inte ska brista ut i storgråt.
Att berätta för sin syster vad som komma skall och vad som kommer att hända när man vet exakt hur det känns, att se hennes glansiga ögon, att höra sin egen nervösa andhämtning.
Att bita ihop käken hårt för att själv inte brista ut i gråt.
Att hålla låda och vara entusiastisk över grafiskt dåliga och menlösa 2D-spel på internet med sin lillebror för att han inte ska höra verkligheten och samtidigt
bita ihop käken hårt.

Att prata med en hjärtanskär, lätta på trycket, släppa käken och höra denne bita ihop hårt för att inte brista ut i gråt.

Det mina vänner, det är svårt.

Man brukar säga att en människa inte behöver gå igenom mer skit än vad hon klarar av, men just nu så känner jag mig väldigt liten, väldigt skör och nära på att ge upp. Kommer jag orka ännu en motgång? Kommer jag orka ha motivationen uppe? Hinna med skolan? Orka med skolan?
En del av mig har redan gett upp B-kursen och börjat söka heltidsjobb och en del av mig vill kämpa, vilken sida som vinner vet jag inte.

Nu ska jag sova, imorgon kommer käkarna att bitas ihop igen, nu ska jag lätta på trycket, sova.

Med kärlek!
Guds frid!

10 December

"Den vackraste stunden i livet ar den när du kom och allt blev förbjudet"

Jag säger bara det, det räcker.

Med kärlek.
Guds frid!

3 December

Jag har varit i stockholm sen i onsdags, eller rättare sagt Väsby och Rotebro.

Onsdags var det ku, trevligt men ändå känslan att vara tillbaka i somras. Den känslan suger.

Sen i torsdags förmiddag så åkte jag hem till fina familjen K, där bakade vi lussekatter, kokade knäck, gjorde mockarutor och chokladsnittkakor. Asmys. Hämtade barn på dagis och möös!
Jag blev kvar där över natten och kunde inte sova inatt, så jag låg vaken på soffan till 3 ungefär innan jag somnade. Klockan 06:47 blev jag väckt av söta R som kommer ut i vardagsrummet och säger:
"Lillebror lessen"

Upp, byta nattblöja, sätta bebis i babysitter framför bollibompa med storasyskon och försöka somna om. Gick inge bra så vid 9 hade I tjatat på mig lite extra om att kaffet är klart (helt ärligt, att någon gör morgonkaffe är fan den finaste gesten ever, jag älskar't) klätt på barn, tvättat hår, fått på barn utekläder, fått på vuxna kläder och ytterkläder så bagav det sig till Öppnis (öppna förskolan)

Shit shit shit, jag som trodde att fuego var att ta mig ur min comfortzone. Nej nej nej, vad jag fick på näsan. ÖPPNIS är utanför min comfortzone, waaay utanför!

fast jag älskar komentaren från en mamma där när jag och I sitter och pysslar:
"sååå, vilket barn är ditt."
-"Inte en enda jäkel faktiskt"
"ÅH VILKEN LYYYX!"

Sen så blev det lunch och en middagslur. (jag förstod där vid 13-tiden vad dendär mamman menade det är fan jobbigt att gå upp tidigt, vara glad och snäll mot barn och hela tiden höra deras små söta röster)

Min resa hem till Uppsala tänker jag inte prata om, jag säger bara att en på tåget trampade med sina kängor på min gipsade fot och inte en jävel reste sig på bussen så jag fick STÅ hela vägen hem...

Så nu ska jag ta en citodon och försöka mig på projektet att tvätta...

Med kärlek!
Guds frid!