29 September

Jag vet inte vilken känsla som beskriver dagen bäst, det har gått från förtvivlan till hopp.

Började med undersökning och provtaning på Ackis, detta var den sista och även med att väldigt skönt besked med sig. En del av mig kunde andas ut. Bara att vänta på de andra svaren innan jag kan andas helt.

Jag begav mig till Väsby och Fresta, där kom hoppet, kärleken och gemenskapen och nästan slog bort fötterna från marken tårarna brann under ögonlocken. Inte av att jag egentligen var ledsen utan att jag inte vet vart jag ska göra av den otroliga kärleken ni ger mig. Det blir nästan för mycket för att kunna ta hand om. Ni är så fina allihopa, varenda en av er.

Sen när jag sitter på tåget hem så kommer känslan igen, känslan av att vara helt ensam. Totalt solo, ingen att säga godnatt till, ingen att säga godmorgon till.

Kontrasten är för stor, det är nog enda anledningen till att jag inte tar mig dit så ofta. Det gör för ont att åka hem helt enkelt.

Imorgon är det provtagning och sen orientering. Det blir nog bra. Jag måste verkligen träna upp min personliga färdighet.

Nu ska jag sakna dig lite till, lyssna på vår playlist och bara existera innan jag går och sover.

"Du vänder ditt ansikte till mig
och ler mot ditt barn som en mor.
Ditt ansikte lyser som solen,
det är detta som gör att jag tror
att du ler emot mig som en mor."

-Den svenska psalmboken med tillägg, 763.

Med kärlek!
Guds frid!

29 September

"Känn ingen oro, känn ingen ängslan.
Den som har Gud kan ingenting sakna.
Känn ingen oro, känn ingen ängslan.

Gud, din Gud, bär allt"

-Den Svenska Psalmboken med tillägg, 773.

FUCK HELLER vill jag bara skrika rakt ut.

Jag vill inte, jag orkar inte. Natten har varit den värsta någonsin, jag har nästan inte kunnat sova alls, vaknade i snitt var 20'de minut, svettig, hyperventilerande och livrädd.

Jag struntade i ergonomilabben, eller mer ärligt, jag kom inte upp ur sängen. Hjärnan skrek sig hes på kroppen, men kroppen lydde inte. Jag missar även workshopen på Studenternas IP. Någonting i mig bryr sig inte ett skvatt och något mindre i mig är livrädd för att jag inte ska klara tentan.

Jag är livrädd att inte klara tentan,

för jag har inte ens öppnat boken,

en enda gång.

27 September

Iom att jag oftast bloggar på nätterna så blir det alltid lite fel när jag väl bloggar på dagen.

Idag har jag hunnit med mycket och klockan är bara 16:20, galet produktivt, sovit sådär 2 timmar mitt i entrehallen på Blåsenhus. Jaja, man får inte vara kinkig.

Jag läste precis den mest gripande text jag någonsin läst och jag kunde inte låta bli att fälla en tår. Jag kommer aldrig att förstå smärtan, men den dag jag gör det så kommer jag troligtvis att gå sönder. Jag blir lika glatt överaskad varje gång jag möter en människa som inte gjort den efter en sådan förlust, styrkan är enorm.

Nu tycker jag att min granne ska bli klar med sina matlådor så jag kan göra middag. Stekt firre med potatismos och remouladsås. Kan ju inte sitta fel. Blir en frukost-lunch-middag kombo innan jag dör i soffan resten av dagen.

Imorgon är första dagen på jobbet, jag är nervös som fan för att vara ärlig.

Med kärlek!
Guds frid!

27 September

Nu är jag hemma i Uppsala igen efter en händelsefylld helg.

Fredagen började med skola och sen mötte jag upp Linda med tillhörande klasspolare på stan, vi tog en fika på Barissta och gjorde sedan stan. Jag köpte små, små, smååå converse till Emil i dop-present. Dom är så söta att man dööööör!
Egentligen way over my budjet, men fan, grabben döps och man måste ju sätta ribban högt för stilen på en gång. Jag kunde inte låta bli. Nu när räkningarna är dragna så kanske det blir något mer, men vi får se.

Sedan vankades det öl och det slutade på Hägges i Häggvik, ibland är livet kul. Men jag blev anmäld till kakaoke och jag som inte är den-som-är-den ställde mig där och fylleskrålade Bed of roooses utan att kunna den alls. Den kvällen slutade med ett fett jävla blåmärke i svanken och lite ömhet mellan skulderblanden, jag fattar inte hur jag lyckas.
Vaknade på soffan hemma hos Ia av en skrikande Emil och en Rasmus som kom ut till mig i soffan och sa
-"Issikkaaa, Emil är lesseeen."

Snäll som jag är så ställer jag mig och byter på honom, full och bakfull som fan, det var en nära döden upplevelse utan like.
Tror jag somnade om i soffan, men jag är inte säker, eller om det var så att jag fick dela dubbelsängen med I iom att J tog kidsen. Tror det. haha. För jag vaknade sen vid 10 av att I kommer och säger att vi måste åka till Danderyd med Emil, jag flyger upp ur sängen, in i badrummet och är klar på 5 minuter.
Då efter ett tag så får jag reda på att vi inte alls måste åka till Danderyd, skönt men iaf, jag hade ju inte behövt stressa då. haha.

Men det blir en tur till Willys, Ronja hängde med och bakislunch på Donken. Både jag och I frågade oss när en Big co blev så stor?
Baksmällan var total, jag har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv.

Vi går tillbaka hem till I, jag får lite skrivet på reflektionsloggen och lite fix och trix. Sedan går vi och möter Jezzi och går till bolaget. Shit shit. 2 bibar, typ 10 smirnoff ice och 8 diverse andra cider senare så har jag allt i ryggan utan bibarna och det gjorde ont i mitt fina märke på svanken kan jag lova.
Vid 15-tiden dracks första glaset vin.

Det kom fler härliga brudar, det åts taccos, spelades twister, jag spydde kaskader av bakfylla på toan, det lektes "den som flaskan pekar på" och sanning eller konka.

Vid 3-tiden så pallar jag inte mer och lägger mig i soffan och tokdör, vaknar till av att I lyfter halva mig för att lägga en kudde under mitt huvud och dör ännu mer tills klockan blir typ 11, vaknar och mår illa som fan. Sätter på tv'n och tokdör framför den.

Vid 13 blir jag väckt av I, vi går till willys och handlar och det blir en till lunch på donken, den pinsamma var att det var nästan samma personal som dagen innan.

Tokdör i soffan och vaknar sen vid 18-tiden, herregud, jag som bara skulle ta en powernap innan hemåkning. J och kidsen kommer hem och det blir middag. Sen gjorde jag I sällis till hennes päron och åker hem. Skriver lite på loggen på tåget och promenerar hem.

Väl hemma så knäcker jag ett glas vin och skriver klart loggen på 20 minuter, Hanna får korrläsa lite och 3 minuter innan deadline så är den inne. Jag älskar min brist på framförhållning vilket leder oss in på Orienteringen, jag blir inte KLOK PÅ DET!

Så jag måste ta mig upp när det ljusnar och ge mig ut i stadsskogen och ta de sista kontrollerna och hoppas på att min lärare inte tagit ner dom (idag var sista dagen för den banan)

Nu måste jag börja rycka upp mig med plugget, dethär går inte längre. Jag har varit på tok för slapp nu första månaden av terminen och det kommer gå åt helvete om jag inte rycker upp mig fort.
Det är egentligen inte det att vi haft mycket att göra, det är bara så kaos i mitt huvud.

Nu ska jag dricka upp kaffet och försöka sova lite innan det är dags att trampa iväg och kcika igång morgondagen som bjuder på morgonorientering, workshop i motoriska grundformer och biomekanikföreläsning. Det blir bra.

Snart

Snart.

btw, jag saknar dig!

Med kärlek!
Guds frid

22 September

Dagen slutade bra trotts allt.

Två föreläsningar på eftermiddagen som kändes jävligt bra, muskelfysiologi och jag FATTADE ALLT på en gång, sen HLR.

Men dagen började inte där, jag och underbara Jojjo lunchade i Blåsen med varsin matlåda och vad jag saknat dig! =)

Jag cyklade hem, vid ett övergångsställe så vejjade jag för en tjej som gick för hon passerade bara cykelbanan utan att se sig för. Jag kommer då på fel sida av cykelbanan, det var uppförsbacke och en äldre kvinna kommer mot mig (också på cykel) och i stället för att bara passera mig på andra sidan av cykelbanan så gormar hon:

"Ditt feta jävla cp-mongo, cykla på rätt sida av cykelbanan!"

Jag förstår inte riktigt, det var inte som att vi var påväg att krocka plus att hon såg att jag vejjade för dendär andra tjejen. Vad gjorde jag för att förtjäna dendär komentaren?
Visst, jag vet att jag ska hålla mig på höger sida, men det är ju inte som att det var någon större fara för någons liv. Visst jag vet att jag är överviktig, med snälla, du BEHÖVER faktiskt INTE säga det till mig. Jag är fullt medveten om det, helt ärligt, jag har levt med mig själv i 21 år och alla dessa åren har jag burit på för många kilon. Som om jag skulle kunna ha missat den detaljen liksom?

Den komentaren fick mig att tappa suget totalt, verkligen totalt.

Ja jag vet, man ska inte lägga så mycket energi på andra människors bitterhet.

Men trycker du på rätt knappar så kan du krossa mig helt.

Så när jag kom hem så var jag inte alls taggad på att gå ut och springa längre. Inte alls. Så jag kollade på Jerry Springer, åt två chips ur påsen innan jag mådde illa och slängde den och slösurfade lite.

Sen kom jag ändå ut på en löptur och jag måste bara säga att intervallträning är fan en gudagåva till mänskligheten, så stört skönt! Soleus fäste i fibula började dock göra ont som fan dock... Inte helt okej. Upptäckte även att jag måste ha haft av något blodkärl där i trakterna under löpturen för nu har jag ett fett blåmärke precis där.

Lagade middag som var ätbar, kollade på Idol sen pratade jag med Fia en stund. Hon bestämde sig att ta PP hit från Väsby för att vädra killproblem.
Det gjorde vi, båda två, dock har jag personligen inte så mycket killproblem, men iaf. Ni fattar principen. Det var stört skönt att få älta lite, att få vädra lite. Åh varför bor du inte här? Fan om världen visste hur mycket jag saknar dig veckorna igenom? Om du bara visste vad du betyder för mig?

Och nu så ligger hon och sover sött på soffan och jag ligger och försöker komma till ro genom att lyssna på Sigur Ros.


Maj 2004.

Med kärlek!
God natt!

20 September

Sitter i Blåsen och försöker få lite gjort, men jag är distraherad i tankarna.

Valresultatet vill jag inte riktigt tro på, även om det måste vara sant.

Personligen så kommer jag bära sorgband i en vecka, i en egen tyst manifestation av sorg över att cirka 5% av Sveriges befolkning med rösträtt vill gå flera steg tillbaka i stället för att se mot framtiden av förändringar, integration och en härlig mix av människor och kulturer som lever tillsammans.

Nu ska jag återgå till reflektionsloggen om turen till Fjällnora förra veckan och försöka få halva gjort innan jag åker hem och tvättar.

Med KÄRLEK!
Guds frid!

13 September

Du behöver inte bli svartsjuk, den mitt hjärta slår för är du!

Jag tänker inte skriva mer idag.

Jag ska sova.

Men först så ska jag citera den underbare Jocke Berg

Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag

Min klocka har stannat
Under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag

Vad vore jag
Utan dina andetag

Med kärlek!
Guds frid!

7 September

Jag sitter just nu och lyssnar på Nationalsången som spelas i Malmö, det är snart landskamp mot San Marino. Jag tänkte gossa ner mig i soffan och dö framför den lite.

Igår kom Emilia, vi drack vin och insparkade lite, Carro och Emma kom, jag blev för 2 drunk 2 function tyvärr, men vi hade trevligt. Gick och la oss imorse vid halv åtta, sov till halv fem. Totalt meningslöst, tur att dagen var ledig.

Just nu så har jag sån mensvärk att jag kallsvettas, jag mår illa och har ont i huvudet.

Det är stökigt och jag orkar inte städa, gjorde ju det för inte så länge sen men det spelar ju egentligen ingen roll. Det är bara värdelöst.

Nej nu börjar dom snart spela, ska fylla vattenflaskan och mysa ner mig under täcket.

Med kärlek!
Guds frid!

6 September

Det går lite fram och tillbaka, ska nog börja chilla lite med att ta ut saker i förskott. För det gör ändå bara att man blir ledsen i onödan. Men än så länge är allt osagt.
Jag har iaf haft världens finaste helg, laddad inför andra skolveckan som börjar med Första hjälpen och sen Anatomiföreläsning.
Jag trodde aldrig att jag skulle bli intresserad av något så komplicerat som anatomi, men shit shit. Boken är fast i min näve och jag försöker läsa ganska mycket varje dag.

Psst. jag har tom lyckats lära mig de latinska namnen på skelett-delarna i benet. =)

Men det är något som finns därinne och gnager, det är saknad, en otrolig saknad. Jag vet exakt vart du befinner dig, hur stressad du är och hur lite du orkar. Jag förstår dig, men jag saknar dig ändå. Min Bull, min vänstra hjärthalva, min hjärtans kära vän. Jag saknar dig.

Nu dags att borsta tänder och åka iväg till skolan!

Med kärlek!
Guds frid!