Två föreläsningar på eftermiddagen som kändes jävligt bra, muskelfysiologi och jag FATTADE ALLT på en gång, sen HLR.
Men dagen började inte där, jag och underbara Jojjo lunchade i Blåsen med varsin matlåda och vad jag saknat dig! =)
Jag cyklade hem, vid ett övergångsställe så vejjade jag för en tjej som gick för hon passerade bara cykelbanan utan att se sig för. Jag kommer då på fel sida av cykelbanan, det var uppförsbacke och en äldre kvinna kommer mot mig (också på cykel) och i stället för att bara passera mig på andra sidan av cykelbanan så gormar hon:
"Ditt feta jävla cp-mongo, cykla på rätt sida av cykelbanan!"
Jag förstår inte riktigt, det var inte som att vi var påväg att krocka plus att hon såg att jag vejjade för dendär andra tjejen. Vad gjorde jag för att förtjäna dendär komentaren?
Visst, jag vet att jag ska hålla mig på höger sida, men det är ju inte som att det var någon större fara för någons liv. Visst jag vet att jag är överviktig, med snälla, du BEHÖVER faktiskt INTE säga det till mig. Jag är fullt medveten om det, helt ärligt, jag har levt med mig själv i 21 år och alla dessa åren har jag burit på för många kilon. Som om jag skulle kunna ha missat den detaljen liksom?
Den komentaren fick mig att tappa suget totalt, verkligen totalt.
Ja jag vet, man ska inte lägga så mycket energi på andra människors bitterhet.
Men trycker du på rätt knappar så kan du krossa mig helt.
Så när jag kom hem så var jag inte alls taggad på att gå ut och springa längre. Inte alls. Så jag kollade på Jerry Springer, åt två chips ur påsen innan jag mådde illa och slängde den och slösurfade lite.
Sen kom jag ändå ut på en löptur och jag måste bara säga att intervallträning är fan en gudagåva till mänskligheten, så stört skönt! Soleus fäste i fibula började dock göra ont som fan dock... Inte helt okej. Upptäckte även att jag måste ha haft av något blodkärl där i trakterna under löpturen för nu har jag ett fett blåmärke precis där.
Lagade middag som var ätbar, kollade på Idol sen pratade jag med Fia en stund. Hon bestämde sig att ta PP hit från Väsby för att vädra killproblem.
Det gjorde vi, båda två, dock har jag personligen inte så mycket killproblem, men iaf. Ni fattar principen. Det var stört skönt att få älta lite, att få vädra lite. Åh varför bor du inte här? Fan om världen visste hur mycket jag saknar dig veckorna igenom? Om du bara visste vad du betyder för mig?
Och nu så ligger hon och sover sött på soffan och jag ligger och försöker komma till ro genom att lyssna på Sigur Ros.
Maj 2004.
Med kärlek!
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar