Jag vet inte varför jag känner mig så stressad, men stressad känner jag mig. Hela tiden. Jag är otålig och blir lätt sur, jag har konstant ont i magen och jag tvivlar på om jag gjort rätt yrkesval. Och oftast så mynnar detta i en lättretlighet som drabbar de som minst förtjänar det, så det slutar med att jag sen skäms och mår dåligt över det också.
För det är så mycket som jag vill med mitt liv att jag inte vet vart jag ska börja, vad jag ska prioritera. En kvinna som bidragit mycket till den jag är idag sa en gång:
"Allt är möjligt, ni kan göra PRECIS vad ni vill med era liv. Frågan är bara, vågar ni satsa allt och är ni villiga att verkligen jobba för att nå era mål?"
För det är så mycket som jag vill, jag vill öppna ett eget framgångsrikt café, jag vill jobba ideelt med det som jag brinner för, jag vill bo i Mocambique ett tag och ha min egen åker att odla på och bo i en basthydda med jordstampat golv utan el, rinande vatten och telefon. Jag vill resa jorden runt och gärna stanna minst en månad på varje ställe och verkligen uppleva hela världen. Jag vill bli en framgångsrik konstnär och först och främst då vara begåvad inom någon som hellst konstform. Jag vill komma in på Scenskolan och hålla på med teater och skådespeleri resten av mitt liv. Jag vill kunna tala flytande portugisiska, italienska och latin. Jag vill ha ett BMI som anses vara normalvikt. Jag vill vara vacker. Jag vill bli en framgångsrik basketspelare och gärna spela i Spanien eller Usa. Jag vill bota sjuka och hjälpa de som behöver det. Jag vill ha dreads och passa i det. Jag vill kunna skriva musik som berör och måla tavlor som andra vill pryda sina hem med. Jag vill gestalta och göra en ensam själ mindre ensam. Jag vill bli kock. Jag vill strukturera, adnimistrera och organisera. Jag vill vara någons prio 1. Men just nu vill jag ha en axel att gråta mot, någon som håller mig nere på jorden så jag inte försvinner in i mina ostrukturerade, förvirrade tankar, någon som håller om och ber mig att andas en stund.
Jah bless
G'natt!
Att du kan sätta ord på mina känslor också är helt sjukt! Jag sitter varenda dag med klumpen i magen och undrar.... Jag vill så mycket och livet känns så kort! Lärare, boendestödjare,kock,receptionist,kontorist! Vem har svaret för inte faan är de jag! Ska man prova ett halvår på varenda utbildning, ja kanske men inte vill jag sitta med över miljonen i studieskulder sen, Nej tack för den kakan! Alltså de jag vill komma till efter dessa 10 tidigare så meningslösa raderna är att ingen känner oss så bra som vi själva gör och vi måste våga för att vinna, sök scenskolan om du vill stå på en scen och spela hamlet eller madicken eller va de nu må vara (frågande min) då ska du satsa på det! Det är ingen annan än du själv som kan säga sen om det var ett rätt val eller inte! You fly with your own wings!
SvaraRaderaJaa, vad fick jag ut av detta hmm jävligt bra fråga! Du, vi ses i skolan i morron!
Tuuudelu / Carro
Darling, min axel är din axel! <3
SvaraRadera