27 November

Nu har jag precis kommit hem från V-dala, studentnationen som jag knegar på lite.

Idag var det köket som var min arbetsplats och helt ärligt så hade jag lite ångest innan. Jag minns alla timmar som jag arbetat mig själv till nervösa sammanbrott i köket på Mc Donalds med en restaurangchef som kräver mer och mer när det känns som om livet hänger på en skör tråd och tårarna rinner ner för kinderna av utmattning, stress och värme.

Men dethär var verkligen en annan sida av myntet, det var mycket ett tag, det var stressigt och jag som aldrig jobbat i köket någonsin kände att jag var mest en beslastning än till nytta. Men jag gjorde mitt bästa, jag kämpade på och försökte vara så strukturerad och lung som jag kunde mitt i stressen.

Och det gick bra, det gick rikitgt bra. Alla fick sin mat, jag kände att jag skickade ut mat till servering som jag själv skulle vilja köpa.
Det jag tror var den bidragande faktorn till att det gick så bra var att den som var pubchef kom in i köket ibland, kollade hur läget gick, gav feedback på det sättet som man ska, först possitiv och sen konstruktiv utan att vara negativ.
Detta har nog aldrig hänt under mina år på Mc Donalds.
När pubchefen märkte att nu är det lite för stressigt för att det ska gå för två personer att strukturera upp (vi hade ungefär 45 beställningar när det var som mest) så hoppar han in, löser probelemet så att det går smidigt utan att man stressar ihjäl sig och kan andas. Han såg till att alla hade det bra, gick och hämtade vatten och komenderade mig att dricka, andas.
Detta har heller aldrig hänt under mina år på Mc Donalds.
När den värsta rushen var över så kommer han tillbaka in i köket, ger mig en klapp på axeln och säger: "Riktigt bra jobbat där!"

Sen när köket stängt, vi har gjort allting rent och fint och ska få lönen (som vi får rätt i handen, med skatten avdragen och allt) så får jag ett stadigt handslag och ett leende
"Riktigt bra jobbat ikväll för att vara första kvällen, 40 kronor i bonus för ett utmärkt jobb"
40 kronor är alltså en timlön på nationen.

Det är dethär som får mig att vilja komma tillbaka och jobba, att det som görs blir uppskattat.

Så det var inte alls jobbigt att gå hem i snövädret, tvärtemot, det var ganska mysigt.

Så nu ska jag sova, imorgon är det nå häfftig grej i Fyrishallen, både Salén och Uppsalas herrar spelar, det kommer bli awsomeee!!!
Sen vankas det dansant ungänge på Selma!

Nu en dusch!

Med kärlek!
Guds frid!