28 Oktober

Det var ett tag sen, men det har varit rätt skönt att ha varit tvingad att avstå från sociala medier och annat i närmare 2 veckor.

Det har gett mig tid att tänka, fundera och kanske formulera. Sen att människor tyvärr blivit lite oroliga och undrat vad som är fel var ju inte så bra. Men ibland så blir det så.

Men för två veckor sen idag så flyttade jag in hos en vän i ett kollektiv för att rymma från mitt eget hem igen tills jag vet att det är säkert och nu efter att ha läkt ett skärsår och en hjärnskakning, varit hos polisen, tentapluggat anatomi, fysiologi, perception, ergonomi, neurofysilolgi och muskelfysiologi och jobbat. Försökt att få livet att gå ihop helt enkelt, nu är tentan avklarad och jag tror jag kuggade, faktiskt, jag hade behövt plugga mer men det har inte gått. Tankarna har snurrat så otroligt på så mycket annat.

Jag är ledsen för att jag inte varit kontaktbar och för att några av er börjat oroa er när jag inte existerat i cybervärlden. Men jag vill nog hålla det på denhär nivån ett tag till, det var rätt skönt att inte känna att man måste logga in på facebook, läsa bloggar, skriva i bloggen och allt detdär andra. Tills alla bitar börjat falla på plats igen och jag har hittat mig själv som är ute och svävar i världen.

Men det tar sig långsamt, igår tränade jag för första gången på 3 veckor och det var underbart. Fuego, någon dansinspirerad gruppgrej på Friskis och Svettis. Imorgon är det på't igen. Dans är underbart!

Nu ska jag återgå till att läsa lite Gavalda och beundra den söta varelsen framför mig vid köksbordet som lider av tentaångest.

Med kärlek!
Guds frid!