Jag är inne i en period med Melisa Horn som soundtrack. Jag kan inte sluta älska människan, hur hennes texter handlar om det som alla känner någon gång. Men som ingen säger.
Länge har raden
"det finns dagar som jag tänker mer på henne än på dig"
funnits i mitt huvud och det är så jävla sant! Så förbannat sant.
Nu fastnade jag för raden
"allt som är bra med mig, har jag förmågan att glömma bort"
det är också så jävla sant.
Fråga är varför ingen innan henne skrivit domhär texterna? Är det för att det är så jävla tabu att må förbannat dåligt? För att man kan vara så förbannat glad hela tiden? Livet är perfekt osv.
Kort och gott: cred till Melisa Horn som sjunger om det som alla känner någon gång. Men som man ogärna pratar om, hon lyckas med konsten att få en att känna att jag är inte ensam. Det finns någon som har känt samma sak.
En otrolig tröst, iaf för mig.
Lyssna och njut kära vänner.
One love!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar