5 December

Klockan står på 01:21 och jag är nyss hemkommen från en av de mest underbara kvällarna i mitt liv.

Jag och några andra bra och fina personer drog till Uppsala för att njuta av en underbar kvinna på Reginateatern, ni kanske inte ha missat vem jag skulle se, men Melissa Horn.
Så vi börjar kvällen med ett Friscomål på Max och så beger vi oss iväg, sjukt tidiga men iaf. Så vi står jag trallar lite i foajen. Jag möter Sofie och Jennifer som jag inte alls visste skulle dit. Sjukt roligt!

Så börjar det, helt makalöst, jag satt förtrollad med tårfyllda ögon konserten igenom. Det går nog inte att beskriva vad den kvinnan gör, men ett ord finns, konst. Dethär mina vänner, hennes musik, det är konst. Det är veckert, berörande och så otroligt sårbart. Hon är en sån otrolig konstnär, skulle hon måla så skulle Dalí och Monet kunna slänga sig i väggen av utklassning. Sen har jag ju mitt konsertvrål, det låter hemskt i öronen men jag kan inte låta bli att gorma.

Du skrattade på scen och jag gormade vidare, du säger
"ni är sådär härligt högljudda mellan låtarna"
jag gormar igen
"se så ni kan"

Det sägs att det ska vara sista låten, men att du kommer mingla i foajen efter, jag och Emilia taggar till järnet och springer ut och jag hämtar min väska där jag har kameran. Så hör vi hur hon börjar spela igen, paniken var total. Så vi ställer oss vid dörren och en underbart snäll man släpper in oss.
Så vi kommer in på teatern igen, 2 jävla meter från scenen typ! HELT SJUKT!
Så där slår vi oss ned igen, min vapendragare Emilia och jag. Jag var olaglig och tog några bilder, vi sjöng och njöt.
Du såg oss, tittade in i mina ögon och bara log, ett leende som sa
"tack för att ni finns, utan er skulle jag inte kunna stå här"
Jag trodde på fullaste allvar att jag skulle avlida! Jag blev varm och lycklig i hela kroppen. Makalöst.

Konserten tog slut, jag gormade och vi placerade oss först i kön vid bordet där man kunde köpa affischer och den nya plattan, jag köpte båda och efter en otroligt lång väntan, tyckte jag då iaf, så kommer hon och går förbi mig högst 20 cm ifrån.
I skrivande stund så känner jag mig som en riktig liten BSB fjortis, men vi konstaterade också att det är okej när det inte är BSB.

Du signerar min biljett, frågar vem det ska vara till, jag är nervös och helt otroligt lycklig över att det finns musiker som bryr sig så otroligt mycket om sina lyssnare som de som ger av sin tid utöver det vanliga till dom säger:
"ööhh...jessica... eller...eehhh... gaphalsen om du föredrar det"
så blir den signerad, lite annat blir signerat och så kommer du till att signera affischen och skivan och frågar vad det var för annat namn jag sa
"Gaphalsen, för jag kan nästan lova att hela reginateatern hörde mig"
haha bästa ikväll
"haha jag som trodde att det var någon av mina vänner som sympatiskrek"

Så nu har jag min signerade skiva, biljett och affich, det sistnämnda med hälsningen
"Till Jessica, Tack för ikväll! Kram Melissa Horn"

AAAAAAHHHHH JAG ÄR SÅÅÅÅHÄÄÄÄÄÄÄÄÄR LYCKLIG JUST NU!!!

Makalöst, helt makalöst.

Nu ska jag sova!

Jah bless!