26 Januari-varning för pessimism

Klockan är mitt i natten och jag har minst 150 sidor till att läsa innan seminariet som börjar 12:15. Sova ska jag väll försöka hinna också, men det får bli sen, om jag hinner.

Helgen var lika underbar som alltid. Men andakten blev inte så bra som jag ville. Jag kände inte att jag fick fram det jag ville säga ordentligt och jag har insett hur otroligt irriterande det är. När orden inte räcker till. När jag känner mig så otroligt korkad och mitt vokabular känns begränsat.

Dagen idag spenderades i spenderandets tecken. hehe. MEN jag köpte bara såndant jag planerat att köpa, nästan (slog till på 3 blockljus på lagerhaus i vitt, svart och cerist som kommer bli grundfärgtemat i min lilla lya) men det blev studentlitteratur och annat jag behövde fixa.

men alla räkningar är betalade och jag har lite pengar kvar även om studiebidraget inte kommit ännu. Det löser sig nog, dom har säkert bara inte fått in min studieförsäkran ännu.

Sen så spenderades kvällen med den viktigaste karaktären i skpdespelet som kallas mitt liv.

Din närvaro får mitt hjärta att slå ett extra slag.

Efter att ha kommit hem lite försent så har jag suttit med näsan i en vetenskaplig artikel om den dolda läroplanen och det bara snurrar i mitt huvud. Jag känner mig otroligt förvirrad och minst sagt korkad. Har jag tagit mig vatten över huvudet som börjat någon mer avancerad utbildning? Eller skulle jag helt enkelt ha insett att jag är för korkad för något annat jobb än typiska extrajobb med skift-schema? Ála donken eller kassan på ica? Att jag är helt enkelt för korkad för att kunna göra något mer vettigt i mitt liv än att le ett påklistrat service-leende och stressa sönder kropp och själ i hopp om att bli något större?
Jag tvivlar just nu. Tvivlar på om jag kommer klara dethär... och det har gått en vecka in i terminen?
FAN, jag vill bara liten, krypa upp i någons famn, gråta lite för att jag känner mig så värdelös och korkad, få några klappar på huvudet och en viskning om att allt kommer gå bra i örat.

Eller bara en kramjävel... fan... känslan av ensamhet ekar i mig.

Så nu ska jag nog fortsätta plugga bara för att avleda tankarna.

Guds frid!