2 Februari

Sjukt ovärd dag egentligen.

hade föreläsning 14:15-16:00 och hade tänkt gå upp fett tidigt för att plugga och hinna med annat.

Men icke, jag vaknar 13:02 i ren skär panik och springer till bussen och blir sen till föreläsningen. Den enda jag faktiskt sett fram emot, om jämnställdhet i skolan. Men men, missade en halvtimme och enligt folk så missade jag inte så mycket. Vilket jag insåg sen, sjukt tråkig föreläsare!

Sen så kopierar jag och Semra lite och beger oss till centralen. Visstfan vad tågen en timme sena så vi drar till donken och sen tillbaka till centralen. Klockan är då fan 18 på kvällen. Men men, jag kommer hem och gör absolut ingenting. Eller jo, jag har fyllt mitt kopieringskort med lite mer cash och kollat på ncis.

Frågan är om jag ska plugga lite eller sova?

För imorgon får jag fan inte vakna så sent, måste läsa en bok på 150 sidor tills på torsdag. Men jag är sjukt omotiverad just för tillfället.

Plus att ju närmare söndag det kommer, ju mer panik får jag. Tänk om jag fuckar ur allt? Tänk om jag inte kommer palla bo helt solo alena? Vad gör jag om jag vaknar i panik mitt i natten? Vems andetag ska jag då lyssna på när jag inte hör lillpruttens genom väggen? Vem ska jag bli sur på när hon inte städat badrummet? Vem ska jag retas med? Vem ska jag krama på när inte mina småskitar till syskon finns i närheten?

En del av mig är redo och en del är rädd, riktigt jävla seperädd.

Nej jag ska fortsätta läsa "tillsamans är man mindre ensam" och sova sen tror jag. Nu blev det förmycket tankar i snurr.

Jah bless