4 Maj

I helgen så var jag på älskade Finnåker med de små liven till konfirmander, det var en härlig helg. Rikitgt härlig.

Söndagskvällen och natten spenderades med min varpendragare Globi och igår så speedskrev jag min minirapport och min genusuppgift, jag ber till Gud att de ska bli godkända så jag slippe ha en rest. Men jag är osäker denhär gången, i och med att jag speedskrev. Men jag hoppas.

Idag så var det uppstart på sista delkursen i AUO 1 och jag hoppas verkligen att jag klarar denhär kursen också! Det skulle vara så skönt, att det blir sommar och jag slipper ha skolarbete hängande över mig. Jag hoppas.

Jag har egentligen sovit på tok för lite, låg uppe sent som fan och kollade på New Moon igår, men ändå så är det något som håller mig vaken.
Spalding skriker och vill ut och leka, men det enda jag vill just nu är att kliva ur min kropp. Det är en märklig kännsla, men jag är så förbannat trött på att ha ont i magen, ont i ryggen, så otroligt trött på att kräkas och vara snorig, trött på att blöda när jag inte ska. Jag vill inte mer nu. Jävla skit.
Samtidigt som jag ler, för livet är endå rätt bra så vill jag bara gråta. Det är någonting långt inne som gör ont och jag förstår inte vad det är, men det gör ont och är svart som natten och det som stör mig mest av allt är att jag inte vet varför det är så, vad är det som gör ont och varför är det så förbannat svart längst in? I vanliga tunnlar så ser man ljuset i slutet, men för mig är det tvärt om. Ju längre in jag tittar ju svartare blir det.

Jag tror att jag ska ta ett bad bara för att.

Gud frid!