Några sådanna ögonblick infann sig idag under påsknattsmässan i Fresta kyrka som gjorde min påsk, som alltid gör min påsk och som gör att en påsk är en påsk. Helt enkelt.
Som när jag och Jacob gått igenom kyrkbänkarna och tänt församlingens ljus de hade i händerna, innan de elektriska ljuset tänts och att se massor (för att vara en mässa i Fresta, massor med folk) sitta i kyrkbänkarna med små tända ljus i sina händer. Det var oslagbart vackert. Eller som när man kära och otroligt begåvade vän Hanna står, omsluten av mörker, på koret och sjunger:
"Var inte rädd för mörkret ty ljuset vilar där
Vi ser ju inga stjärnor där intet mörker är!"
Samtidigt som gåshuden sprider sig över varje uns av hud som existerar på kroppen så ställer hela själen sig frågorna, hur kan så mycket röst rymmas i en så liten människa? Hur kan en sån otrolig begåvning rymmas i en så liten människa? Samtidigt som kännslan, åh vad jag älskar denna lilla människa, sprider sig i varenda cell. För på något konstigt sätt så blir jag alltid nästan lite stolt, som en förälder som lyssnar till sitt barn, när hon eller hennes otroliga syster öppnar käften och låter toner omsluta.
Jag skulle också på något sätt vilja få resten av världen att känna den otroliga frid jag kände idag när postludiumet spelades. Känslan som sade, livet är i denna stund för vackert för att vara sant.
Små gester som betyder så mycket och mina ögon fylldes av tårar av glädje och klibbade ihop mascaraprydda ögonfransar.
Mitt liv är för välsignat av fina människor som jag älskar så högt att det ska vara rättvist. Men vad jag älskar er!
Nu ska jag sova, för om 6 timmar ska jag up igen. Imorgon blir nog en riktigt bra dag det också!
Med kärlek för han är sannerligen uppstånden! Bara så ni vet!
G'natt!
Äsch.. DU är underbar ju =)
SvaraRaderaJag bara öppnar munnen lite då och då ;-P
Tack för idag också - det var supertrevligt och goda tårtor!
<3
(men bara så du vet är det den 4e april och inte 4e februari ;-P )