14 November

Jag överlevde fredagen den 13'de, utan Jason, jag är besviken...

Jag överlevde också min första stägning på säkert ett halvår. Fan vad slappt det är att jobba kväll, folk säger att öppningar är chill... då finns det iaf något att gör aheeela tiden! men men.

I survived! Jag har överlevt två saker till

1. Att vara vaken i 36 timmar nu... snart ska jag sova!
2. Bussresan hem, bussen var full med folk och mannen som satt brevid mig stank unken svett och sprit och den fräna doften av ungdomens karatefylla fyllde hela bussen och övertog allt som hette frisk luft. Det fanns ingen frisk luft och allt jag fick in i mina arma lungor var kvav luft sprängd med svettdoft och spritångor. Detta ledde till ett otroligt illamående och en ryslig panik. Jag höll serriöst på att kräkas säkert 3 gången men svalde hårt och insåg att jag är nyktrast på bussen och kan inte vara den som kräks... Jag mår fortfarande illa och det är inte helt okej...

Men karina var snäll och sjutsade mig till stationen, annars så hade jag fortfarande stått på Shell och gjort natt-Peter sällskap, haha.

Nej om jag ska ta mitt övertrötta arsle in i en dusch, borsta gaddsen och sova kanske?

Jah bless
One love!

Godnatt världen!