Det blir alltid ett hål i min själ när du satt dig på bussen och åkt iväg... Jag saknar dig varje stund du inte är här. Jag kan inte förklara, det känns nästan läskigt.
Och nu är det sådär tomt igen. Min och Bulls delade palylist på spotify får mig att må lite bra faktiskt, mysigt i en salig blandning.
Men radem
"lät du henne komma närmre, var hon vackrare än mig?"
har estrat sig fast och vill inte släppa mina takar.
Jag hatar att vara feg...
Nu ska jag sova! För sent, igen, bara 4 timmar inatt också då...
Jah bless!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar