23 November

Galen dag idag må jag säga, min vän Globen den allsmäktige körde sitt första paralellskift idag och jag är rikitgt stolt över henne. Hon kämpar och sliter och utvecklas snabbare än Arlanda express tar dig till arlanda =) Det blir bra dethär! =)

Slutade 14, chillade och drog iväg till stan med bella, jimmy, chris och stpeh. Vi villade runt i en halv evighet innan vi insåg att vi var på fel sida av stan och då begav vi oss till rätt sida, dock för sent.
Sen blev det lite häng och kaffe.

Chillade lite och åkte hem. Satt i Rotan och väntade på bussen i en halv evighet och frös.

Men nu är jag hemma och snart dags att sova, låg och vred mig jättelånge igårkväll. Jag grubblar och tänker, kanske för mycket, för så farligt är det faktiskt inte... Men för mig är det som att bli diagnostiserad med något som skulle ta mitt liv inom en snar framtid.
Jag överdriver kanske lite, men iaf, allt jag gör i livet gör jag med en strävan efter perfektion, visst jag har inte det perfekta utseendet, den perfekta kroppen, det perfekta jobbet. Men jag strävar hela tiden efter att göra allt i perfektionens tecken.
Men det finns en spricka i min strävan, en spricka som aldrig kommer att bli perfekt, aldrig, troligtvis. Min rygg. Skratta gärna åt mig, för här kommer stöten, skolios, en krökning på ryggraden och det enda jag kan göra åt att jag har ont är att bygga upp muskler för att stabilisera upp det. Men jag kommer aldrig ha en rak ryggrad. Fjompigt kanske.
Men det är en spricka i perfektionen, en spricka som bara går att foga ihop med en operation som jag aldrig kommer genomföra.

Känns lite skönt att skriva, nu ska jag nog fortsätta kolla på Ullared med lillasyster och må lite dåligt över att det verkar så stressigt!

Jah bless, one love!