24 Juni

Midsommar, jag tänker inte börja hata denhär högtiden också. Jag tänker inte göra det.

Men det gnager ändå i mig, är det jag som är för trångsynt eller du som inte ser alls? I veckor har jag frågat er vad ni ska göra på midsommar, inget bra svar har jag fått. Men jag har heller inte velat eller vågat planera in att vara med er, för pang poff så är vi tillbaka till i påskas och ni åker iväg och jag är kvar. Så jag vågar helt enkelt inte, när du är så jävla svävande.
Nu verkar det ju som om ni är hemma ändå, men varför har ingen hört av sig. Sagt att ni planerar att vara hemma just för att jag frågat så många gånger vad planerna är men inte fått något konkret svar. Ingen har ringt, ingen har frågat. Så jävla mycket dubbla signaler att jag blir åksjuk i svängarna. Å ena sidan så ska jag räkna in mig själv utan att fråga. Å andra sidan så kan ni helt pang poff bestämma er för att åka iväg och jag inte kan följa med, eller så blir helt plötsligt dom personer som jag ser som min släkt Magnus släkt med undertonen att det var nog kanske inte helt okej att fara dit på tumis.
Åh jag blir så förvirrad.

Och feedbacken jag fick, åh vad underbar och genomtänkt den var.
"Du ringer bara när du vill något speciellt"
Vänta nu.. jag..? Är det jag som bara ringer när jag vill något? Va? Vilken sten bor du bakom?
Jag har däremot TRÖTTNAT på att ringa minst en gång i veckan för ingen av er verkar ju ändå vara intresserade av att prata och den ENDA gången ni ringer är det för att du vill ha min hjälp med något. Verkligen. Hur många gånger har jag inte åkt till er? Hur många gånger har ni kommit hit? Trotts att ni faktiskt blivit inbjudna?
Statistiken är skrämmande och jag vägrar ta kritiken till mig för den är så otroligt ogenomtänkt att jag blir rädd.

Sådärja, nu fick jag skriva av mig det också. Skönt.

Nu ska jag fortsätta äta min frukost och lyssna på folkmusik och bara chilla i några timmar till innan det bär av till familjen Toledo.

Med kärlek!
Guds frid!