24 November

Ofoukserad och lite oskarp har dagen varit, har känt mig som en i ramlösa balans reklamen... Ingenting har gått riktigt bra och jag är lite frånvarande, men på något sätt så känns det som att det är helt okej att ha sånna dagar också.

Ganska likgiltigt är det också, idag är en såndär dag, som jag själv brukar säga, som är perfekt för att dö på. Bara för att man är så likgiltig.

Shit vad deppigt allt blev, inte meningen. Det finns ljuspungter också, som dig och dig och dig och dig...

men just nu speciellt dig. Jag saknar dig, riktigt mycket. Att ha dig sådär nära, ofta. För fan, jag släpper dig aldrig. Jag kan heller inte släppa lite att, vi var 12 och du visade mig vad rikitg vänskap innebär. Något jag inte hade koll på alls typ, dendär nära, riktiga. Ingen koll. Det är 8 år sen och vi har knappt haft några ups and downs, du har bara alltid funnits där för mig och jag för dig.
Bull jag älskar fan dig!

Jag vet inte varför jag sitter och bölar som en bebis eller varför jag inte kan sluta, men jag skyller på pms. Men egentligen så blev jag glad och rörd. Nästan generad. Lite i alla fall. Eller ganska mycket. Faktiskt.

Snart ska jag duscha och sova igen... känns som om jag inte gör så mycket annat än jobbar, duschar och sover. Men men. Får hoppas på att intagningsbeskeden kommer snart.

Jah bless, one love!